Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligga längre från fastlandet än någon annan af de större
hafs-bandsöarna, trodde jag så säkert, att jag uppnått
befolknings-gränsen österut mot hafvet. Visserligen ligga några stora öar
utanför södra hälften af Möjan, men de äro icke bebodda.
Där ha möjaborna sina ängar och betesmarker, ja till och med
åkrar och jordgubbsland. Kring »hemöarna» idka de äfven
sitt mesta fiske, men bostäder finnas där inga, på sin höjd en
eller annan »bod» att ligga öfver i, om de af någon
anledning skulle bli hindrade att komma hem till natten. Sådana
»bodar» finnas uppförda litet hvarstans ute i skären, men de
härbärgera endast tillfälliga gäster, stormdrifna eller fiskare
och fågelskyttar på deras långfärder.
Länge hade jag emellertid ej vistats på Möjan, förrän
det blef klart för mig, att byarna på denna aflägsna
hafs-bandsö visst icke inneslöto den yttersta bofasta befolkningen.
Finge jag tro mitt värdfolk och mina grannar, skulle jag
rent-utaf ännu ha ett godt stycke kvar till »skärgården». Med
detta namn, ibland förstärkt till »Stora skärgården», beteckna
nämligen möjaborna en arkipelag af kala kobbar, halfannan
mil österut, där ändtligen de sista bofasta skärkarlarna äro
till finnandes. På kartan heter den Stora Nassa skärgård.
Om detta underbara klipprike, som öfverflödar af fisk och
sjöfågel, yttra sig Möjans bebyggare med den största respekt,
och om dem som där bo och hafva sin varelse säga de med
en menande blinkning: det är riktigt skärfolk, det. Och
dock höra väl de, som ge betyget, till de duktigaste karlarna
i hela Stockholms skärgård.
Två utflykter gjorde jag i somras till Nassa, och det är
mina minnen från dessa »upptäcktsresor» jag nu skulle berätta.
Sista söndagen i juli var en ovanligt varm och stilla och
härlig dag. Knappt en vindfläkt krusade den stora, blanka
vattenspegeln, som skilde oss från vår resas mål.
Vid halftiotiden ångade vi ut från Norrsundshagen,
fru-kostmätta, cigarrblossande, just lagom dåsiga för att kunna
njuta sol och luft och frihet utan för mycket reflekterande.
Vår lilla lustslup sköt god fart, våra präktiga lotsar och
medpassagerare, Karlsson och Sundberg från Möjan, antogo att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
