Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke endast från Möjan utan från Svartlöga och andra
aflägsna öar komma fiskare till Nassa- och Gillögaskären, till
Björkskär och Hårsten — längst ut i hafvet — och fiska
strömming och salta. De ligga där hela veckan och segla
endast hem till söndagen, de som kunna. Flera uppehålla sig
här långa tider, boende i de nyss omtalade bodarna eller
sof-vande i båten, antingen inlagd i stranden eller förtöjd vid
de fasta eller drifvande skötarna. Blåser det upp en storm,
blir det brådt att bärga bragderna, och då duger det inte att
vara lifrädd. De flesta möjabor ha dock öfvergifvit denna
handtering, sedan den saltade strömmingen sjunkit så betydligt
i pris och bättrade kommunikationer åtminstone sommartiden
göra det möjligt att sälja fångsten färsk.
Karlsson berättar om sitt rekord. »Ja», säger han, »ingen
har gjort det förr och ingen gör det efter.» Han hade legat
ute vid Gillöga och saltat strömming. Men så en gång fick
han mer än han hade don att salta. Samtidigt stod priset
högt på den färska varan. Utan betänkande seglade han då,
en mörk höstnatt i full storm, in från Gillöga till Möjan, dryga
två och en half mil på två timmar — rekordet! — hann
fram till ångbåten och förtjänade hela — trettio kronor!
»Det var otäckt», tilläde han, »för jag visste inte riktigt
hvar jag var, förrän jag kom till Hvithararna.»
Och nu voro vi också vid Hvithararna, ett par kobbar
midt i sjön mellan Rotskär och Nassa. Och nu ha vi ej ro
att höra mera, så upptagna bli vi af att bara se. Fågellifvet
utvecklar sig allt rikare omkring oss. Ejderkullar till höger,
till vänster, rakt framför oss. Hvar och en ser ut som en
liten sluten eskader, ejdermamman är den stora
pansarkolossen, som täcker reträtten för de små. Hela streck af ett
tjogtal tunga bruna kroppar susa i halfcirkel förbi oss, antagligen
honor som beröfvats sina ägg. Skrakar i stora flockar ta till
flykten för oss. Gulbrunt lyser det om deras halsar, hvitt yr
skummet, där de springa på vattnet, de dyka, de komma
upp igen, de springa för lifvet .. .
Redan för en bra stund sedan kunde vi urskilja några röda
tak under kummelberget på Stor-Nassen. Nu ånga vi in ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
