Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så att de ungar han inte orkar äta upp, dom hugger han
ändå ihjäl och slänger på berget.»
Men Österberg har heller intet förbarmande med
hafs-trutens afkomma. Han tar hans ägg, hvar och när han
kommer öfver dem. »Och di ä’ stora och goda att äta.»
Snart blir det ingen som håller efter hafstruten och ger
ejdern skydd på Nassa. Österbergs bägge söner med familjer
ha lämnat fäderneön och flyttat, den ene till Möjan, den andre
till Tjockö. Det gamla paret — gumman är öfver sjuttio år —
kan ej ensamt reda sig där ute, hur krya och kraftiga de än
äro för sina år. Men inte lämna de »Stora skärgården» med
gladt hjärta.
»Här är jag född, här vill jag också dö», sade gubben
enkelt. Det är verkligen svårt att tänka sig, huru en sådan
gammal friluftsman och ensittare skulle kunna trifvas inne i
Berg, civilisationens brännpunkt på Möjan, där det finns både
kyrka, postkontor och telefon, och människor gå och fara om
hvarandra.
Han far väl försöka. Hans unga söner, d. v. s. nu i
medelåldern, ha fatt nog af att bo på en kobbe, som månader
af året, då höst- och vårstormarna rasa eller då isen hvarken
bär eller* brister, är absolut afstängd från den yttre världen.
De ha väl också som framtidsmän insett, att Nassan ej medger
stora utvecklingsmöjligheter. Om de där kunde föda tre kor
tillsammans, hoppas de väl nå upp till dubbla antalet hvar
för sig under gynnsammare förhållanden.
Hur svårt det kan vara att ta sig öfver från Nassa till
Möjan, fick jag klart för mig efter mitt andra besök i
»skärgården». Vi hade då seglat öfver på morgonen för frisk
sydlig bris, och vår mening var att stanna till aftonen. Men redan
vid tolftiden kom vår »skeppare», Sundberg — han från förra
färden — och lät oss förstå att om vi inte gåfve oss hem nu,
så kunde det hända att vi finge stanna öfver. Nu hade vi
god sidovind, därför borde vi passa på; »man kan inte kryssa
i sådant här väder».
Det hade blifvit full storm, regnstorm, och den ökade
alltjämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
