Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger nu i ruiner där nere vid den hvita forsen, hvars
entonigt söfvande brus nästan är det enda ljud, som stör
tystnaden. Uppe på kullen vid den glittrande viken
framskymtar mellan åldriga löfträn den gamla oansenliga, hvitmålade
träkyrkan, hvars form angifver, att den ursprungligen varit
kapell, och på toppen af den höga och branta kullen
midt-emot öfver viken företer ett gammalt halfförfallet lusthus en
tämligen bedröflig skepnad, likasom de gamla arbetarbostäder,
som i taflans förgrund stå och af bida förgängelsen.
Skarpt skuggade små vikar bilda här och där fantastiska
reflexer mot det ljusa löfverket, skogens ofantliga, mörka
ram omgärdar det hela, och vi tycka oss kunna förstå, att
en så beskaffad lokalitet bort kunna vara särdeles väl ägnad
att utgöra tillhåll för troll och skogsrån. Så har äfven länge
varit fallet, och ovisst är, om den stigande upplysningen
ännu förmått att drifva dem fullständigt på flykten. Det tvärt
stupande Trollberget rätt öfver sjön och det lilla mystiska
Trolltjärnet där borta vid skogsbrynet bära ännu i sina namn
en påminnelse om tider, då trollens närvaro förlänade dem
ett stort och fruktadt anseende.
Skogsbefolkningen är till stor del af ursprungligen finsk
härkomst, såsom både dess utseende och vissa lynnesdrag
ännu i någon mån antyda.
Men ännu hafva vi ej talat om det måhända
intressantaste af de minnen från gången tid, som vi här se framför
oss, den ur både kulturhistorisk och estetisk synpunkt
märkliga gamla herrgården, ett komplex af träbyggnader i
gammaldags stil, hvilket just bildar hufvud- och midtpartiet af taflan.
Uppförd vid ingången af 1700-talet har den ända till 1890
varit säte för ägarna eller förvaltarna af Malingsbo bruk.
Nu står den tillbommad och öde, omsusad af lika åldriga
lönnar och lindar, liksom försjunken i vemodiga betraktelser
öfver förgängligheten af jordisk härlighet. Blott under
sensommaren, sedan byggnaderna numera blifvit apterade till
sommarlogement åt skogsinstitutets lärare och elever, råder
lif och rörelse i de öde rummen, hvilka då på gamla dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
