Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingick i min resplan, och den var nog vänlig att genast göra
en extratur, ehuru inte för min skull, upp till sjöns
nordvästra ända. Här fanns en gästgifvargård, och efter att ha
förtärt ett middagsmål af pepparrotsgädda och »kesfil» —
kall-löpnad sötmjölk — anförtrodde jag lif och gods åt en enkel
trilla med tillhörande häst och skjutspojke. 1 lekande traf
bar det af genom Offerdals vackra nejder, förbi den
blygsamma kyrkan, genom stora byar och ännu större skogar.
Jag tittade vederbörligen på de »geologiskt intressanta»
Offerdalsbergens branta åsar, på Hällbergets milslånga vägg
och Hällsjöns skuggsvarta glitter därunder — men
eftermiddagssolen stekte så innerligt, flugorna surrade så
söfvande, skogarna voro så envist gröna och myrarna så
ödsliga, att det nog kan hända att jag inte såg allt som kunde
ha setts. Areskutan tittade då och då upp i väster som en stor
blå molngubbe — hon är verkligen det mest och längst
synliga af alla jungfru Jämtlands behag. Men af de fjäll som
voro mitt mål och som jag med rask fart nalkades märktes
inte mycket. Endast en gång döko några väldiga blåhvita
kupoler upp öfver synranden, men kröpo genast ned igen
bakom de ändlösa skogsåsarna.
Och när kvällssolen, blodfargad af »landrök», beredde
sig att följa deras föredöme, trillade jag in genom grindarna
till Rönnöfors bruk, där man äfven tar emot resande.
Landsvägen slutade här och min 3-milaskjuts likaså.
Klockan var då half 8, och om jag varit fjärrskådare, hade
jag fortsatt upp till Olden, dit jag i så fall anländt framemot
midnatt. I stället gjorde jag halt och använde kvällen till
att se mig om på Rönnöfors. Ofta hade jag hört det
nämnas och prisas som en tillflyktsort för turister som älska
enslighet och ro. Ellen Key, berättade man mig, är en af dem
som senast besökt stället. Det ligger också anmärkningsvärdt
vackert vid Rönnösjöns utlopp i den vida, urskogskransade
Landösjön, bäddadt i asp-, poppel- och björkdungar, i
Rönnöforsens brus och fragga. Det är nu inspektorsboställe under
Vifstavarf, men nere vid forsen vittna underliga gamla
byggnader och malmstenshögar om att man en gång för länge sedan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
