Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den dagen, en strålande söndag, började inte illa. Efter
frukosten vandrade jag jämte en anskaffad roddare till den
närbelägna Rönnöbyn och begaf mig i båt öfver Rönnösjön.
Visserligen var den farkost vi lånat så dålig, att vi tre
särskilda gånger måste ro i land på uddar och länsa honom,
men hur kunde man fasta sig vid en sådan småsak, när stora,
skimrande fjäll plötsligt trädde fram längs sjöns norra strand!
Nu förmådde inga skogsåsar gömma dem längre: i kraftigt
hvälfda former, som en rad jättelika, blå porslinskupor, reste
de sig i solen, knappt en mil aflägsna, här och där strimmade,
prickade eller klädda af krithvit snö — en värld af gigantisk
klarhet och gyllenblå glans.
Efter att ha bytt till oss en bättre båt vid gården Aspnäset,
landade vi snart nedanför fallet i den från Ytter-Oldsjön
kommande ån; jag spände på mig ränseln och knogade ensam i
solgasset den halfva milen upp till Oldens by.
Ändtligen, vid 2-tiden, hade jag frågat mig fram till den
bestämda mötesplatsen, Storbacken. Glad och
förväntnings-full trädde jag in i stugan och sporde efter »ingenjörn».
Svar: »Han drog tillbaka till fjälls i morse kl. 8». —
Tanke-diger tystnad.
Ett missförstånd hade korsat vår plan: när jag inte kom
på lördagskvällen, trodde »ingenjörn», att jag inte kom alls.
Det värsta var att ingen säkert visste hvar i fjällen han för
ögonblicket fanns. Uppe vid Mjölkvattnet hade han bott, men
därifrån skulle han flytta nästa morgon. Och dessa
fjälltrakter äro numera fullkomligt obebodda; inga fabodar, inga
lappar — fick jag inte besked i Olden, inte fick jag det på annat
håll. Jag var emellertid fast besluten att uppsöka min ostadige
broder, hvar han än månde »in Bergen sich bergen», och
började därför forska efter en lämplig lots. En sådan fanns
också i lappmannen Per Pålsson, bofast å ett litet torp uppe
under själfva Oldklumpen. Nästa morgon skulle vi bryta
upp; med sin utomordentligt noggranna kännedom om dessa
fjäll skulle Pålsson nog lyckas snoka upp kartograflägret.
Tills vidare tittade jag på Storbacken. Den liggerhögt:
man ser långt ut öfver skogsvidder och sjöar. Öfver gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
