Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rötter och lätta, smidiga rörelser. Jon Pålsson har jag förut
skildrat. I mångt hans motsats är hans namne och kusin,
folkskolläraren, med sin resliga växt, sitt intelligenta,
gul-bleka ansikte och bildade språk. Outtröttlig fotgängare och
bärare, underhåller han sig med mig om — pianister och
dylikt. Hans kaffekamrat — d. v. s. den med hvilken han
delar kaffeförråd och panna — heter Jakob, är ung,
liflig, stolt, säger roligheter och gäller säkert i lapska
kvinnoögon för en skönhet. Med sina sneda bruna ögon, sin långa,
spetsiga näsa, sin glansigt rödbruna hy, sin kraftiga,
kråmande gestalt har han en viss likhet med ett rödmåladt
sibiriskt gudabeläte af trä, insmordt med renfett. Han samlar
Dagens Nyheters följetong och läser den ifrigt på lediga
stunder. Jon Pålssons kaffekamrat är hans svåger Jonas, en
liten, tyst och fundersam lapp, med stirrande ljusblå ögon
och stora, framåtböjda mustascher. Erik, manskapets enda
svensk, tar sig bland dessa kamrater ut som en ung älg
bland renar.
Och nu, sedan jag gjort dessa flyktiga porträttskisser
af dem, säger jag dem farväl. Nästa postdag vandrade jag,
följd af min bror, i den outtröttliga regnstormen de två milen
ned till Storbacken. Morgonen därpå kom visserligen med
strålande solsken, men min fard måste ha ett slut. Min
bror återvände till fjällen, jag ned till Storsjöbygden och
kulturlifvet.
Men för mitt minne skola dessa högfjällsveckor
ständigt lysa i fjärrblå drömdager och lyckoglans. Och
kanske återser jag en gång mina nya vänner: Skaddrie, Mielka,
Stuor Tjuorl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
