Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marker, där under årtusenden starrarterna och ängsullsarterna
vuxit och frodats, där vårens vattenflöden fört nya
mineralämnen ut öfver myren, hvilka å sin sida fasthållits i
half-gräsens sträfbladiga tufvor, som därigenom generation efter
generation gödts och frodats. I dessa annars endast af oerhördt
stenbundna moränmarker bestående trakter funno de gamla
finnarna på myrarna de enda jämna, stenfria ytorna, och de
begagnade sig också af dem med förkärlek som slåttermyrar.
Traditionen berättar än om huru de dämde vattnet, skötte
myrslåttern som sin ögonsten och sen på vintern körde sitt
myrhö till hemmet. I trakter, där man måste stallfodra 8 å 9
månader på året, skulle en kreatursstock af den storlek, som
fordom hållits här, ej varit möjlig att ens hålla vid lif under
den långa vintern, om ej myrslåtterna funnits. Man säger
visserligen i våra dagar att det ej lönar sig, ty höet är dåligt,
i fodervärde omkring hälften af godt hö och att myrarna ge
ringa. Men det är andra tider nu än fordom, man gitter ej
sköta sina myrar och sina kreatur, då skogen ger välbetaldt
arbete, som möjliggör att lefva på importerad säd, importeradt
amerikanskt fläsk m. m. Fordom däremot var finnsmöret
en af de tre artiklar, af hvilka finnbygden hade att hemta
de reda penningar som gåfvos.
Myrarnas goda lutningsförhållanden och den alldeles
ovanligt ringa utsträckningen af hvitmossa på deras yta göra
ock försök med deras vinnande för skogsbörd särdeles
lof-vande. Det är med största intresse man följer de ganska
omfattande utdikningsförsök, som de sista åren här gjorts och
göras. Bära de ej goda frukter inom Hamra kronopark, torde
de knappast någonstädes böra företagas.
Den som följt mig hit frågar nog med stigande undran,
hvad egentligen oestetiska urskogsskildringar och
populärt-skogliga utredningar ha med turistfårder och denna årsskrifts
syfte att göra. Jag vill svara att de enligt min uppfattning
äro af vida större vikt och kanske ock intresse för svenska
läsare än t. o. m. en intressant gammal kyrkoruin eller en
halft multnad riddarborg. De senare tälja oss hvad Sverige
en gång ägt, visa oss ett fragment af den rot, ur hvilken vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
