Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt allvarligare och kargare blir naturen, allt kallare
och renare luften, och då solen sjönk andra gången under
resan, kojade vi med en förväntansfull känsla att nästa morgon
vakna inne i Lappland. Min lilla holländska reskamrat
väckte mig också tidigt, i det hon med en skiftning af
förebråelse i stämman sade: »Är detta Lappland? Jag vill se snö.»
Vi ilade öfver ändlösa myrar och förbi tvinande,
knotiga björkar, som tycktes ännu mer pressas mot jorden af de
tunga regnmoln, som hängde öfver deras toppar. Men en
vindil tränger som en kil in i molnen, spränger dem och
skingrar dem i vida hvirflar. Och badande i solljus från
blåaste himmel ligger Kiruna framför oss. Från stadsplanen
se vi det stolta Kebnekaises snöfält och midtöfver
Luossajärvi reser sig Kirunavara malmberg, som nu firar
söndagshvila. Huru olika skulle ej intrycket blifvit, om ankomsten
hade skett en arbetsdag under dånande salut från
dynamitsprängningen och malmvagnarnas rassel, då de på den
elektriska banan rusa utför bergets sida och tömmas i de
väntande lastvagnarna. Lika obeaktade som vi kommit lämna
vi det slumrande Kiruna.
De snöhvita fjälltoppar, som redan länge framskymtat i
fjärran och mot hvilka vi längtansfullt blickat, synas allt
närmare, och så utbreder sig för våra ögon i all sin glans
den blåa fjällsjön Torne träsk. Med strålande ögon säger
den lilla holländskan till mig: »Jo, ditt Lappland är skönt.»
Också hafva fjällen skakat af sig alla skymmande molnhöljen
och i sin blanka, nakna skönhet, med sina otaliga
färgskiftningar, framstå de såsom stelnade vågor med skummiga
toppar. Dessa toppar spegla sig i ett vatten af oförliknelig
klarhet, så mycket mer bedårande som det i ett anfall af
nyckfullhet på ett ögonblick kan krossa alla de fagra bilder,
som spegla sig i dess våg.
Vid Kaisepakte station vänta några af dessa stolta fjälls
födda härskare, de små krokbenta lapparna, och de liksom
barnen vid de banvaktsstugor vi passerat dragas omedvetet till
restaurationsvagnen, där de begåfvas med små läckerheter.
Med förtjusning motsågo Teelki och jag möjligheten att vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
