Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skåda vi ned på det solbelysta Kiruna, en stad, som vuxit
upp på ett par år. På berget är det lif och verksamhet,
öfverallt hackas och bultas det; det ser ut som om hela
berget vore ett enda rent malmstycke, som man ville
sönderbryta och bortföra.
Kraftiga arbetartyper möta oss under vår väg. Här
kommer också säkert att växa upp en präktig arbetarstam.
Man behöfver endast besöka den vackra skolan med sina
rymliga, i glada ljusgröna och röda färger målade salar för
att förstå att särskild vikt lägges vid fostrandet af
ungdomen.
Åter lämna vi Kiruna och stanna ej förrän vid
Riksgränsen. Hos banmästaren hämta vi här nyckeln till
Turistföreningens stuga vid Vassijaure och vandra dit.
Först af allt hissas de båda flaggorna och sedan tända
vi upp en brasa i det rum, som vi utvälja åt oss. — Stugan
är rymlig och synes oss ofantligt hemtreflig med sina
kakelugnar, som på sin tid voro en riktig lyx här i lappmarken.
Vi tända upp eld i spisen och duka fram tallrikar och glas
m. m. ur stugans förråd för vår aftonmåltid. Men ack, det
viktigaste, vår matkont, saknas. Vi speja utåt vägen till
Riksgränsen, där man lofvat fortskaffa den ned till oss, och
efter ett par timmars väntan under ganska tryckt
stämning anländer den ändtligen. Potatisen påsättes och Teelki
öppnar en konservburk, märkt med köttbullar, hvarur dock
till hennes häpnad kalfstek i stället framplockas.
Först sedan hungern stillats, begifva vi oss ut på
rekognoscering. Luften är något disig och kring toppen af det
höga Vassitjåkko, som genast drager till sig våra blickar,
simma tunga moln, liksom om det mäktiga fjället ville dölja
sitt anlete för de nyfikna människobarnen. Vi längta att
få krama snö mellan våra fingrar och öfver den brusande
Vassijokk med sitt grönaktigt klara vatten och förbi några
låga kojor för järnvägsarbetare på andra sidan banan vandra
vi uppåt det närmaste fjäll, där vi se snön skimra. Efter
en ganska mödosam klättring nå vi den till slut, och det är
stark skymning, då vi begifva oss på hemvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
