Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
branten ligger den delvis snöfria lilla gladären, Sveriges sydligaste — vid
62° 54’ 19" n. br. och 50 36’ 3" v. long fr. Stockh. Dennas västra sida
(på bilden till höger) är den längst nedhängande; då den här är
nästan otillgänglig, klättrade jag upp till en punkt på samma höjd
(bestämd med Elfvings spegel) under toppen och gjorde här
aneroid-barometerobservationer. Nedre kanten af gladären ligger enligt de af
Gunnar Andersson vid tillfället utförda, dock på grund af närmaste säkert
bestämda punkts aflägsenhet ingalunda säkra observation c. 1,330 m.
ö. h., och gladärsjön, som synes i fonden af bilden, 65 m. under
glaciär-kanten eller 1,265 m. ö. h. Helagshyddans höjd öfver hafvet torde vara
omkring 1,060 m. Selim Birger.
Den naturvetenskapliga stationen i Torne Lappmark.
Fullbordandet af bansträckan Gellivare—Riksgränsen torde äga en ganska
stor betydelse äfven för naturforskningen i vårt land. Trakten omkring
Torne träsk har af gammalt varit känd såsom särdeles intressant i
botaniskt hänseende, men äfven idkare af andra grenar af
naturvetenskapen torde här hafva ett tacksamt fält för sin verksamhet, något som
därstädes redan verkställda geologiska undersökningar af P. J.
Holm-qvist m. fl. och zoologiska af S. Ekman, A. Tullgren m. fl. tillfullo utvisa.
Många undersökningar äro emellertid af den art, att de ej kunna
utföras under en kort sommarresa i fjällen. Därför fordras, att
forskaren under en längre tid får vistas på samma ställe samt där äga
tillgång till nödiga undersökningsmedel, m. a. o. ett laboratorium.
Redan länge har det varit ett önskemål för den svenska naturforskningen
att erhålla en fast naturvetenskaplig station i Lapplands högfjäll.
Riks-gränsbanans fullbordande väckte frågan härom till nytt lif och våren
1902 togs densamma — på förslag af statsgeologen dr. F. Svenonius —
om hand af det naturvetenskapliga sällskapet i Stockholm, hvilket
sällskap tillsatte en komité med professor C. Aurivillius som ordförande att
verka för saken. Genom bidrag från stiftelsen Lars Hiertas minne samt
enskilda gifvare såg sig sällskapet i stånd att redan våren 1903 för
ändamålet inköpa ett under järnvägsbyggandet uppfördt hus, beläget nära
sjön Vassijaure, ungefär 20 min. väg från Riksgränsens station.
Huset innehåller 7 rum och kök och har till närmaste granne
Turistföreningens Vassijaurestuga.
Redan under den nu förflutna sommaren bereddes det fyra yngre
naturforskare tillfälle att vistas vid »Vassijaure naturvetenskapliga
station», nämligen E. Haglund, geolog och botanist, A. Roman,
entomolog och fotograf, N. Sylvén och undertecknad, botanister.
Reseunder-stöd hade tilldelats oss af Kgl. Vetenskapsakademien, Svenska
Turistföreningen, Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala samt
konsulerna Frans Kempe och H. Åslund. Af Turistföreningen hade vi i
uppdrag att göra iakttagelser för en planerad vägvisare öfver området kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
