Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarnas lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gården bredvid heter Per Jonsgården och är
till det yttre åtminstone af samma hemtrefliga
anläggning. Särskildt är dess bodbyggnadslänga utförd
med verklig arkitektonisk stilkänsla.
I allmänhet är allt arbete ytterst omsorgsfullt
utfördt, hvarje detalj genomtänkt och dess förhållande
till det hela riktigt beräknad. Utsmyckningen är enkel
men verkningsfull. Boningshusets enda yttre prydnad
är farstukvisten, som försetts med pelare samt snidadt
och måladt öfverstycke. Intet är vårdslösadt. Dörrens
gångjärn och nyckelskyltar äro sirligt smidda och
uthusens dörrhaspar konstfärdigt vridna. Till och med
alla de hundratals grindarna till de små åkertegarna
utefter vägen äro slöjdade med tanke på prydlighet,
med sitt böjda öfverstycke, sin bredare slå upptill
och nertill samt midtelståndaren med en enkel
utskärning i toppen.
Den äldsta befintliga byggnaden i trakten är troligen
Björngårdens stuga i Holsåker. Den användes nu till
ved- och slöjdbod, men har sett bättre dar. Det är
en ryggåsstuga med näfvertäckt tak. På ena sidan om
farstun ligger storstugan, med taket nående upp i
nocken, samt en ofantlig, öppen spis, och på andra
sidan fäjset eller fähuset.
Lifvet gick nog i betydligt enklare banor för den
stugans första beboare, än i våra dagars Floda, för
att nu inte tala om storstädernas inbyggare. Men voro
de månne inte lika lyckliga för det?
På sidan om de stora allfarvägarna ligger Mossels by,
som mer än andra synes hafva hållit sig obesmittad
af världen och gör intryck af en kvarlefva af något
längesen förgånget. De små gårdarnas låga hus, som
ännu ingen rödfärgsborste kommit vid, ligga där
silfvergrå af ålder och drömma hundraåriga drömmar.
Vid vårt besök var byn dessutom nästan öde, i det
folket var ute på höbärgning, och öfver det hela
låg en doft af detta betagande hemlighetsfulla och
underliga, som plär hvila öfver gamla obebodda slott
och öfvergifna kyrkor.
Ett par barn, som från en knut tittade på oss med
undrande, oförstående ögon, samt tvenne flickor,
som räfsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
