Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår sommarsaga från Gotlands kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi reste från Stockholm med gotlandsbolagets magnifika
ångare Hansa. Vädret var det vackraste och solen
göt all världens rosa
öfver skärgårdens vikar, skogar och fjärdar, och så, när Landsorts fyr
började titta fram öfver
södra horisonten, manande passagerarna under däck för att
af öppna hafvets långa dyningar vaggas till ro, sjönk dagens
bloss ned bakom blåsvart, skarptandad skogskontur,
svepande sömniga vikar, dunigt blåa holmar och vida
vaggande fjärdar i nattlig slöja.
Och så blef det natt – – – öfver hafvet.
Förtrollande är gamla hansestaden, då den nyvaknad
tidigt med morgonsolen stiger upp ur österns bad och
för hvarje propellerslag af ångbåten kommer allt
närmare. Solen glimmar i hundratals fönster, och
den grå ringmuren slår sitt fasta stenband omkring
hansadrottningen. Sirligt förnäma stå de högättade
kyrkoruinerna här och där bland stadens brokiga
borgarhus, mjukt famnade af grönt löfverk, och hafvet
här ute sänder våg på våg i klingande sång mot de
rundslipade, rörliga små stenarna på strandvallen.
Hänförande praktfull måtte synen tett sig för
13-hundratalets köpmän, då de på tyngda däck seglade
in mot hansadrottningens hamn.
Lysande af omätliga rikedomar reste sig de 16
kyrkornas torn mot höjden, trappgafvel stod tätt vid
trappgafvel, röjande de 8 våningar höga köpmanshusens
plats, och armerad med skyttegångar i flera våningar
omslöt den tornprydda ringmuren den gamla staden på
alla sidor.
Härlig var synen då i det dunkla fjortonde seklet,
men hänförande är den ännu, när solen målar grifterna
öfver svunnen glans och storhet.
Jag har flera gånger förut besökt Visby, ja, en del
af min barndomstid har förflutit inom dess murar,
men intet har förvånat mig mer än att det kan finnas
någon enda bildad svensk, som icke besökt den gamla
kvarlefvan från medeltiden. Intet jämförligt har
vårt land, ingen stad äger norden med sådana minnen,
med sådan karaktär som Visby, och någon har sagt mig,
att motivet – en stad af ruiner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
