Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår sommarsaga från Gotlands kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid kusten tjänar denna som sjömärke. Uppe från kyrkbacken
öppnar sig ett väldigt panorama af
uddar, vikar, skogar och bygder i det blå fjärran.
Templet är mycket rymligt och bevarar några gamla
taflor, som skildra Fårö-fiskares irrfärder på
ett isstycke, som dref till hafs och
slutligen lär hafva hamnat någonstädes på ryska kusten.
Årtalet för händelsen har fallit mig ur minnet.
Trakten norr om kyrkan är tätare bebyggd, men alltjämt
finner man samma typ på boningshusen, höga hvitrappade
stenbyggningar i två våningar. Ladugårdar och logar
äro härstädes ofta belagda med högt stupande halmtak,
liksom de på sydligaste delen af Gotland äro täckta
af nästan horisontalt liggande sandstensflisor.
Och så nådde vi vändpunkten för vår färd
norrut:
flygsandsfältet vid Olla-hau. Generalstabens topograf i denna
trakt tror, att platsen heter Ulla hau. Skulle man
fråga en Fåröbo, hvar Ulla hau ligger, så skulle hans
ansiktsuttryck förete ett stort ?. Som rätt lustiga
gotländska ortnamn kan i detta sammanhang nämnas
Ungesmitts likmatte (i Stenkyrka), Skuttlings (i
Lärbro) samt Kräklings i Kräklingbo socken. I Rute
ligger en gård, om hvilken generalstabens topograf
tror, att den heter Puttersjaus. På platsen heter
gården Pottschaus.
Vi gingo upp på flygsandsfältet. De äro märkliga
naturbildningar, dessa väldiga sanddyner, som
sakta men oemotståndligt utbreda sig, dränkande
allt, skogar, åkrar, träsk och gårdar, i sin
kväfvande, silkeslena famn. Hela nordöstra halfön af
Fårö är fylld af slingrande sandvallar. I allmänhet
växer dock yppig furuskog där och vegetationen
är kraftig med helt olika karaktär än den eljest
på Gotland vanliga, men vid Olla-hau har skogen
någon gång blifvit fälld. Det har icke behöfts
mera. Jagad af de fruktansvärda stormar, som det
rundtom svallande öppna hafvet kastar in öfver ön,
har sanden kommit i rörelse, en rörelse, som, en gång
väckt, intet kan stäcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
