Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår sommarsaga från Gotlands kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här nedsattes likkistorna, medan grafföljet i afvaktan
på jordfästningen åhörde gudstjänsten i kyrkan.
Vi löpte nu in på stora landsvägen längs östra
kusten och togo nordostlig riktning för att nå
Ardre ödekyrka. Landskapet är utomordentligt
vackert. Saftigt gröna stå skogarna, bländvita
lysa bondgårdarnas stengaflar i solskenet, ofta
tätt slutna till ladugårds- och logbyggnader,
bildande veritabla borggårdar, vajande för den lätta
sommarvinden stå sädesåkrarna, hvitnande till skörd,
och på svärdslika, svarta vingar skära tornsvalorna
genom luften, där de skrikande sitt »tv-i-i-r-r-r»
stryka mellan huslängorna.
Vi passera Alskogs kyrka. Den är icke olik Garde,
men icke så smäcker, icke så gotiskt förnäm. Så nå
vi vändpunkten, ruinen af Ardre gamla kyrka.
Alldeles intill vägen stå de raserade murarna af
templet, nästan öfvervuxna af träd och buskar. Endast
det sirliga korfönstret och några gamla rester af
grafstenar och kapitäl återstå ännu såsom minnen om
svunnen glans. [1]
Men kanske hviska andar under stilla augustinätter,
då bygden sofver och månen, de åldrigas vän, silar in
sitt kalla ljus genom det ensliga korfönstret, hviska
om tider som flytt och om hänsofna Herrans tjänare,
som en gång i det nu grusade templet förkunnade hans
lof och nedkallade hans välsignelse öfver andaktsfullt
lyssnande skaror. Kanske tassa sägnens små tomtar
mellan nedfallna kapitäler och rämnade pilastrar,
eller söker räfven, tjutande under kalla vinternätter,
skydd mot väder och vind under nötta, vapenprydda
grafstenar.
Men vi kunde icke dröja längre vid Ardre öde kapell,
utan togo åter sydlig riktning och nådde snart
Ljugarn.
Ljugarn är en gotländsk badort, en badort i smått,
men kanske just därför så mycket behagligare. Ljugarn
är vackert och Ljugarn har vänliga människor. I deras
sällskap åto vi middag i en frisk löfberså och i
deras badhus fick man ett härligt saltbad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
