Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår sommarsaga från Gotlands kuster - Bild 29. St. Görans ruin i Visby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan dala. Vinden, som vid middagstiden var god,
mojnade allt mer, och hafvet glättade ut sig. Vi måste
ro tillbaka den milslånga vägen till Djupvik, men det
var en härlig färd öfver spegelblankt haf. Skymningen
föll på, då vi nådde fiskläget.
Och nu – farväl härliga öar, farväl hafomflutna,
trotsiga klippor, farväl du friska, skiftande fågellif
där ute, farväl I gamla sägner om röfvade skatter, som
lysa likt mareld på vågen, då månen gjuter silfver i
vackra julinätter, farväl i hemska minnen om dödskamp
på brusande vågor, farväl du tysta, du drömmande,
tunga ensamhet!
Så nådde vi åter Krebbe gård. Tidigt med solen dagen
därpå cyklade vi till Klintehamn. Efter några timmars
vistelse i denna Gotlands största landthamn satte vi
oss på tåget och återsågo på eftermiddagen hansestaden
och icke många dagar därefter Sveriges fastland,
efter en färd öfver nära nog spegelblankt haf.
Därmed var vår sommarsaga från Gotlands kuster all;
dess solljusa dagar, dess färglagda, skiftande
vyer, dess friska, härdande lif i skogar, på ängar,
på slätter, längs långa vägar, bland klippor och
hafsbränningar ett minne blott, men ett minne som
sent skall förblekna.
<!– FIXME: bild: ST. GÖRANS RUIN I VISBY.
Fot. af C. Rosén, Norrköping. –>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
