Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen - Bild 32. Storbonde på stadsbesök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<!– FIXME: bild: STORBONDE PÅ STADSBESÖK
Fot. af Johan Nordstrand, Skellefteå –>
Enstaka gårdar träffar du sällan eller aldrig
här. Från gammalt af har folket flockat sig i
byalag. Godt att vara hvarandra nära till hjälp och
hägn i ödebygden.
Småningom ha allt flera hemman genom arfskiften,
utbrutna ur fädernegården, tillkommit. Byarna kunna
vara ända till halfmila långa.
Och tätt ligga de äfven, i synnerhet vid älfvens nedre
lopp, där de draga likt en munter långdans fram genom
dalen.
Hvarje by har sin ålderman, en värdighet,
som vanligtvis utses i tur efter hemmanens
nummerföljd. Han är visen i dessa små samhällen,
ett slags ekonomiförvaltare, som har alla allmänna
angelägenheter om hand: jaktarrenden och fiskevatten, omsorgen
att föra de sjuka till lasarettet,
är plogfogde vintertid och har i tvistiga fall
att låta budkafle utgå till de andra byamännen. I
valborgsmässorådet eller den ordinarie stämma,
som alltid hålles första maj, är han själfskrifven
ordförande. Då afslutas och uppgöras alla räkenskaper
och ordföranden inför besluten i protokollet,
som sedan förvaras i byns arkiv, det bastanta,
järnbeslagna byaskrinet.
En annan förtroendeman i
byn är rotemästaren, som tar upp rotemedlen.
Men kom, så gå vi in i en af de röda gårdarna, som med
sina hvita knutar och fönsterkarmar mysa så fryntligt
emot oss. Midtpå den rymliga gårdsplatsen har du
rönnen, skellefteådalingens heliga träd. Skral
bonde är den, som icke kan hålla fura eller gran
från husknutarna, men se, att fälla rönnen vore som
att bära hand på eget kött och blod. Med sin hvita
blom, sina rödglödande fruktklasar är den för dalbon
symbolen af hans korta, men kraftsjudande sommar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
