Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan takstolen är rest, pålägges rotet, ett tunt
lager af 1 tums-bräder, på hvilket taktäckningen,
som består af klufven spån, hvilar.
Är huset väl under tak, kommer drifningen med
björnmossa, brädfodring och till sist den härliga
röda färgen, den, som ger en sådan karaktär af lif och
lust åt det nordiska landskapets allvarstunga drag.
I regeln består nedre bottnen af köket, en eller två
kammare och en sal, den öfre af den rymliga vinden
och, när det skall vara riktigt fint, en vindskammare
för de giftasvuxna döttrarna.
Ofta tillkommer en ofvanvåning. – Men se, att nännas
bebo något annat af alla dessa rum än köket har ännu
icke gått in i bondens begrepp om det skickliga. Här
sofva husets alla medlemmar, här lagas maten, här
spinna och väfva kvinnorna, här slöjda männen under
långa vinterkvällar, här värmer sig gästen vid den
öppna härdens lågande eld, under det han i sakta mak
täljer färdenytt, här ligga de sjuka för värmens och
sällskapets skull.
Vill du riktigt lära känna skellefteådalingen,
ska’ du se honom här, där allt bär prägel af hans
särkynne. Ett rent idealiskt arbetsrum, om blott
dalbon kunde förmå sig att icke bruka det äfven till
sofrum. Sent skall du glömma den friborna arbetsro,
den trygga burgenhet, som möter dig i detta ståtliga
norrlandskök.
Det upptar alltid husets ena gafvel och har således på
tre sidor höga, ljusförande fönster. De små och låga,
hvarmed bondens eller torparens hus söderut i skumögd
underdånighet se sig omkring, finner du ingenstädes
här. I rummets båda öfre hörn trona två till tre
s. k. gustavianska sängar, ett nog ståtligt namn på
dessa korta och trånga draglådor. I vanliga fall äro
de uppbäddade om dagen och torna då upp sig till en
hög, smal vall. Men vintertid äro de utdragna till
bekvämlighet för männen, som alltid tillbringa sina
lediga stunder liggande. Här finner du igen folkvisans
»bolstrar blå», i det örngottskuddarna alltid, utom
i brud- och gästsäng, ha blårutiga bomullsvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
