Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där den tittar fram i skogsbrynet med sina grå,
nedåt insneddade timmerväggar, allt för att bära
af mot snö och regn, sitt framskjutande tak och
sin fyrkantiga trälucka till dörr är den lik ett
riktigt tryggt tomtebo. Och en kvinna ska’ det vara,
som kastar det första höfånget dit in, om fåralyckan
skall bli bofast på gården. Här drömmer det doftrika
»vallhö» om sin korta men yppiga blomstringstid,
tills bonden i gnistrande midvinterföre kör det hem
till gårdsladan. Den är ej större än ängsladorna. Det
gäller därför att fylla den på nytt en gång i veckan
under vinterns lopp.
När höet är bärgadt, tagas hässjorna ned. Du ser
nu endast här och där egendomliga hopar af virke,
hvilande i en sax af hässjestolpar. Folket kallar
dem »gubbar». Potatislanden rensas nu och kupas med
»gräfvet» (hackan), då hästen vanligen går sina egna,
fria vägar där ute på sommarbetet i skogen. – – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
