Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola vara ljusgrå till färgen. Därför finnas alltid
några svarta i flocken. Och förstår mor sin sak rätt,
brukar hon gifvet till väft den ull, som vuxit på
fåren, när de stå inne.
Men flocken, som i det vinterdunkla fuset begärligt
gnafver i sig barken af sin »tull» (d. ä. toppen
af unga furor) eller slåss om starrhöet, blir allt
fåtaligare i och med att skörden på själfväxande ängar
alltmer upphör. »Vallhöet» anser bonden för godt åt
sådana småkräk. Om våren släppas fåren hoptals på
skogen. Men dessförinnan pröfvar dalbon sin fantasi
med en oändlig variation skåror, hak och andra
krumelurer i öronen på dem för att hvar och en ska’
känna igen sina, när hösten kommer.
Platstidningarna öfverflöda också i september och
oktober af annonser sådana som: »Ett hvitt tackfår med
en beta framuti vänstra örat, ett hål genom detsamma
och bokstäfverna C. D. M. L. och en sköra uti det
högra återfås.» Eller: »En grå, oskuren gumse med en
sköra å högra örat och en beta bakuti detsamma samt
ett kornskuttemärke bakuti vänstra örat och tvenne
hak framme är tillvaratagen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
