Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och klingande äro ofta de namn, de unga
skellefteådalingarna få: Adelina, Teodolinda, Amanda,
Eufrosyna (Syna), Lydia, Agnes och Eulalia, Primus,
Moses, Nikanor, Albin, Severin, Napoleon, Anton;
se där ett urplock!.
Graföl.
Stiger åter döden öfver tröskeln i bondens gård,
bör »grafölet» hedra den bortgångnes minne. Och förr
firades detta så grundligt, att de lefvande voro
färdiga att icke blott följa den döde till utan också
i grafven.
Numera kvarstår endast namnet, ty som en skam hålles
det att göra en begrafning till ett supgille.
Redan klockan 4 på morgonen äro gästerna från aflägsna
bygder bjudna. Man och hustru skola alltid följas
åt. Den första syn, som möter dem vid grafölsgården,
är likkistan. Omgifven af en hedersvakt af mörka
granar, står den framme vid gårdsbron.
Döden har för ett ögonblick dämt upp lifvets strida
flod. Allt sker så tyst och stillsamt, till och
med spetsöra glömmer sitt sedvanliga skall, där han
ligger vid kistans hufvudgärd och vaktar husbond’
för sista gången. Allvarliga stiga svartklädda män
och kvinnor in i sorgehuset.
Här undfägnas de med starkt, rykande kaffe,
en välkommen dryck efter en 3- till 4-milafärd,
måhända i 30-gradig midvinterskyla. Sedan kommer en
stadig frukost, bestående af köttbullar, bruna bönor,
pressylta, smör, ost och bröd.
Sorgetunga skuggor falla ännu öfver dalen, medan
bergåsarna i öster börja skärglöda vid den uppgående
solens första strålar, när kistan i det ovissa
morgonljuset sättes på liksläden. Härvid sjunges
alltid den dödes älsklingspsalm, ett sista gripande
farväl till torfvan, som skördat ett lifs arbete.
Sakta sättes den långa, tysta grafraden i gång. Ingen
munter tjuka, ingen myndig dombjällra får höras här. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1905/0166.html
