Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Gagnef i Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så skulle vi kunna gå i oändlighet från den ena till
den andra. Öfverallt skulle vi träffa samma fria,
fina folk, som möter en utan spår till krus, men
med en ofta rörande omtanke och välvilja. – Hos alla
skulle vi få se något af hvad som fanns i Karimosters
stuga, – skåpet, sängen eller klockan, pinnstolarna,
vadmalet, åkläna, de hemmaväfda banden. – Vi skulle
finna väfnader och husgeråd ganska lika hvarann, alla
af den typ, som gifvits af socknen och tiden, men hos
hvarenda sak skulle ändå ligga det af personlighet
och af enastående, som blir hemslöjdens adelsmärke
och som inga fabriker i världen kunna uppnå.
När vi ha talat om möjligheten till arbete och
förtjänst genom hemslöjd, då ha vi fått höra många
glada och ifriga ord, och det har lyst i både barns
och mödrars ögon. Ty det är ondt om förtjänsten,
och Amerika drar fler och fler från hembygden. Så
emigrerade i fjol, bara från Gagnef, 200 stycken.
– Att gå där uppe är att känna sig lefva i ett stort,
obrukadt land med gömda skatter och rika bundna
krafter. Det är, som låge de bara och väntade att få
blomstra på nytt som en gång förr, men de behöfva
hjälp. De behöfva seende ögon och varsamma händer,
som föra dem fram och visa vägen, men äro de en gång
vakna, innan det blir för sent, då, synes det, äro
möjligheterna oändliga. – Än lefver hos Dalarnas folk
det gamla i både färger, toner och form, det lefver
i den fäderneärfda friheten, den medfödda finheten
– det lefver i bergens linjer och skogarnas blå. – Skulle
inte med detta gamla som grund och stöd kunna
växa nya dalablomster, blomster af arbete och af lycka
för det folk, som nu sträfvar där uppe, och för deras
barn i långa tider framåt? – Vi ha ju inte råd att
låta så mycken fin och glad konst försvinna! Genom vår
uppmuntran och vårt förstående skola vi kunna hjälpa
den att bevaras och växa, härlig och stark, ty den
har lifsgnistan i sig, och jordmånen ligger färdig.
Oberörd af tiderna vilja vi se glorian kring Dalarnas folk,
där det, på en gång fattigt och rikt, lefver och arbetar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
