Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
at en lieutenant förledet år skickat hit en hop Getter
med Piga, som dem öfver Sommaren handhafva skulle,
men wet ei, om storm eller hvad andra förhinder
kommit emellan, at Wallhjonet ei fick någon mat
til sig på långa tiden, och altså nödgades äta gräs
och rådt Getkiött, emedan hon ingen eld kunde ärnå,
at hon altså war i högsta nöd stadd, intil des någon
Siöfarande hamnade när intil och den Bergtagna Pigan
ifrån Blåkulla förlossade.
»Växterna, som i Blåkulla förekomma, wil jag här
upräkna, at Botanici måge hafva en säker Flora här
öfver.»
Det följer så en uppräkning af 87 fanerogamer och 7
kryptogamer, hvilken här utelämnas.
Tillbakaresan till Öland beskrifves till sist: »Resan
från Blåkulla skedde sent på aftonen, vinden och vågen
kiörde på vår båt; Blåkulla lade sig emellan Solen och
värt lilla fartyg; en stickande storm begynte kasta
vatnet; då vi kl. half 11 om aftonen kommo til lands,
därifrån vi straxt reste till Gaxa.»
Jag har tvenne gånger besökt Jungfrun, nämligen
d. 29-30 Juni 1902, vid hvilket tillfälle på
grund af den kalla våren vegetationen hade kommit
betydligt på efterkälken, och den 7-8 Juni 1903,
då mina observationer från föregående tillfälle
kompletterades. Båda gångerna öfvernattade jag
förstås på ön, den förra gången i bivuak, den
senare i den hydda, som handlanden Stålhammar låtit
uppföra på ön. Det är sålunda resultatet af dessa
dagars vandringar kors och tvärs på ön, som härmed
framlägges.
Geologi. Jungfrun är en ofantlig granitklippa,
bestående af en grofkornig, röd, tämligen lättvittrad
bergart, hvilken alltså en gång i tidens morgon
vällt fram ur jordens inre. Hon är geologiskt
taladt troligen en s. k. horst, som står kvar, sedan
berglagren rundtomkring sjunkit i djupet. Den fasta
klipphällen går öfverallt i dagen utom på öns södra
ända, som täckes af ett stenrammel. Det är denna del,
som beklädes af öns egentliga skog, hufvudsakligen
bestående af ek. Man förstår knappast, huru någon
vegetation kan trifvas på ön, då man ingenstädes ser
någon jord, men i klippskrefvorna och i springorna
mellan stenarna har den samlats under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
