Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan föregående geografiska skildring nedskrefs,
har jag ännu en gång besökt Jungfrun dels för att
taga flera fotografier dels för att se efter, huru
det förhöll sig med de rykten om stensprängning på
ön, som cirkulerat genom pressen. Det var söndagen
den 19 juni 1904, som jag för tredje gången seglade
öfver från Alfvedsjöbodar till den vid detta
tillfälle i förmiddagssolens sken rödglänsande
klippan. Då vi närmade oss ön, syntes tre stycken
fiskmåsar på orörliga vingar sväfva högt uppe i
luften på roffågelvis. På grund af den tidiga våren
var floran ovanligt försigkommen och flera växter
erhöllos blommande, som vid föregående tillfällen
endast varit i knopp. Åtskilliga växter, som förut
icke iakttagits, visade sig i år, såsom tandrotan
(Dentaria bulbifera), lundviolen (Viola Riviniana),
soldaggen (Drosera rotundifolia).
Ryktet hade tyvärr talat sanning hvad stensprängningen
beträffar, ty flera stensprängare vistades på ön
och hade vidtagit förberedande åtgärder att spränga
bort sydspetsens uppskjutande granitparti, de
s. k. Kammarbergen, i hvilka just de ofvan omtalade
egendomliga tunnellika grottorna äro belägna. Deras
tid är sålunda snart räknad, och det är väl,
att den fotografiska plåten förevigat den ena af
dem, så att de icke blifva en saga blott. Det gör
naturvännen ondt i själen att bli vittne till en
dylik vandalisering, men han kan endast framställa
verkningslösa protester, ty ön är utarrenderad på
längre tid med full nyttjanderätt, som visst också lär
skola yttra sig i afhuggandet af öns förnämsta och
prydligaste skogsparti, den s. k. Trennburgsskogen,
på öns södra del.
Fågellifvet syntes vara något stördt af människornas
närvaro, ty det var fattigare representeradt än
under föregående år; i stället var insektlifvet mera
framträdande än vid föregående tillfällen. Som
en nyhet kan noteras den lilla täcka ärtsångaren
(Sylvia curruca), hvars korta, spänstiga drillar
hördes tidt och ofta från träden och buskarna på
stranden. Af insekter iakttogos den redan vid ett
föregående besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
