Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollhättan - Bild 67-70. Trollhättan. Kopparklinten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den som var här för två år sedan, då »Trollklinten»
var promenadens slutpunkt, kände sig för visso
besviken, då han icke kunde fortsätta, och tänkte nog
som så: »Ja, här är det slut med vägen, att komma
vidare är omöjligt!» Och dock har det »omöjliga»
blifvit en verklighet. Men med ganska betydande
svårigheter var väganläggningen förenad. Så måste
arbetarna hållas i starka linor, då det gällde
att rensa bergväggen högt öfver vägen från allt
löst ruckel och från framskjutande sten, som hotade
falla ned. Och för att man icke genom bortsprängning
skulle förstöra den så måleriska bergväggen, som
just i sin söndersplittring är så skön och ger åt
omgifningen dess pittoreska karaktär, fann man sig
nödsakad att säkerställa de hotande klintarna genom
fast cementverk. På flera ställen var det nödvändigt
att rentaf nedifrån uppmura vägen och fästa den med
järnkrampor vid bergväggen. Men ansträngningarna
hafva krönts med framgång, ity att en »farled» kommit
till stånd, som i säregen skönhet tryggt kan täfla
med många rivaler i utlandet. Ett fast järnstaket
ger den resande, äfven om han skulle ha anlag för
svindel, känslan af fullkomlig säkerhet, då han längs
bergväggen, stundom under framskjutande stenkolosser,
alltjämt sträfvar uppför.
Genom väderbitna ekar och stormknäckta granar skimrar
det bländhvita skummet från den brusande forsen
där nere, och längst bort framskymtar Trollhättans
i götisk stil uppförda vackra lilla kyrka! Med
denna hänryekande vy framför oss komma vi till
förbindelseleden mellan nedre och öfre vägen: den i
bergväggen helt och hållet insprängda och cementgjutna
uppgångstrappan, som för till de olika hvilopunkterna
på öfre platån. Jag afstår från försöket att måla de
förtjusande taflor, som från platserna i fråga te
sig för ens blickar. Äfven en penna långt mera van
än min skulle måhända blott delvis lyckas.
Vi fortsätta emellertid nu, till dess vi komma till
Kopparklintens högsta topp, hvarest en utskjutande
järnbalkong och med järnräcken försedda altaner
erbjuda säkra hvilopunkter. Utan fara för lifvet
kan man här njuta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
