Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinda härad i Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta kommer säkerligen att blifva den vackraste
vägsträckan i Kinda, löpande alldeles utmed den
djupa, klara, lättrörliga sjön, som på norra sidan är
begränsad af höga, skogiga bergshöjder, och där man
i den stilla, högtidliga och trolska naturen nog kan
fatta, huru folkets fantasi befolkat bergen med troll,
sjön med sjörån och skogarna med dryader (löfjerskor)
och skogsrån och ser tomten med ljus bevaka bergens
dolda skatter.
Så berättas där i trakten med fullt anspråk på att
vara sanning, att i berget norr om sjön vid Röberga
(röberget), där förr en koppargrufva varit upptagen
men för de dåliga kommunikationernas skull för länge
sedan nedlagd, skola hafva bott troll, som voro
kitsliga mot befolkningen, togo ifrån dem deras djur
och lifsförnödenheter och ibland bytte sig till deras
barn. En gång hade trollen tagit ett litet barn från
en bonde i det närbelägna Barsunda, innan detta hunnit
kristnas, och lämnat en »bortbyting» (trollbarn) i
stället, som ständigt var »kvilligt» och aldrig hade
någon ro. Länge stod bonden, som hette »Fnasken»,
icke ut därmed, utan tog barnet med sig i sin båt
och for till Röberget, där han kastade bortbytingen
i sjön, men i samma ögonblick låg hans eget barn i
båten, och detta vardt alltid sedan ett mycket snällt
barn. Nu hade Fnasken fattat misstro till trollen och
ville äfven komma åt deras skatter. Han gick därför
om kvällarna till berget och lyssnade för att höra
hvad trollen sade. En afton hörde han trollen klaga
öfver att de icke hade något att lefva af, »men i
morgon», sade de, »skall hustrun i Barsunda röra om
maltet i ’basta’, då glömmer hon att tvätta sig,
och hälften af maltet är vårt». Fnasken tillsade
strängt gumman att tvätta sig, innan hon rörde vid
maltet. Hon glömde emellertid detta, men erinrade sig
det i sista minuten, sedan hon kommit till bastan,
tvättade sig i hast, och så blefvo trollen lurade den
gången. En annan gång, då han lyssnade, hörde han
dem säga: »I morgon skall Fnasken slakta sin tjur,
då blir tjuren rädd och bonden kommer att svära,
och så blir halfva tjuren vår.» När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
