Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinda härad i Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säger han, »inte kan jag förklara det, men det är
verkligen så, som jag sagt. Men sedan folket är mera
kristnadt och barnen hållas i skola och ångbåtar och
järnvägståg ila fram öfver sjöarna och i dalarna, vika
troll och rån och gastar bort, men nog finnas di.»
Gastar eller aflidna »illaka» människors andar
intresserar han sig mycket för. De få icke ro i
sina grafvar, förrän deras onda gärningar kommit i
dagen eller blifvit godtgjorda. De gå och vanka på
platserna för deras illdåd, och hinna de inte hem
till sina grafvar, innan solen gått upp, så stå de
såsom »dag-gastar» tills solen går ned, visserligen
osynliga men omsvärmade af flugor och mygg, och ve
den, som går emot en sådan dag-gast, han blir sjuk
eller »gastkramad», om han ej i tid kastar eld mellan
kläderna och kroppen.
Har någon i lifstiden flyttat några gränsstenar, får
han gå som »skälgast» tills gränsstenarna blifvit
flyttade rätt. Han går då med en lång staf med en
eldkvast i toppen och stöter i marken, sägande:
»här är rätt», och »här är orätt», och om då någon
barmhärtig människa med pinnar utmärker ställena och
flyttar gränsstenarna rätt, då först får skälgasten
ro i sin graf.
Rå eller råd-ande kan dels vara illvilligt, dels
välvilligt mot människor. Till det förra slaget räknas
bergsrå, skogsrå och sjörå, till det senare tomtrå och
gårdsrå, hvilka äro skyddsandar, som se till, att allt
är ordentligt, och icke tåla vårdslöshet och slarf. Om
dem heter det, att »de äro inte farliga, utan snarare
trefliga». De »varsla» för husbondefolkets hemkomst,
och fly bort, när olyckor eller dödsfall stunda.
Ofullgångna foster, som icke kommit i vigd jord,
blefvo »mylingar», då tiden var inne, att de skulle
hafva framfödts. De visade sig omkring den plats,
där de gräfts ned (nedmylats, däraf myling). De
företogo sig allahanda ofog, skrämde hästar, ryckte
hjul af förbifarandes vagnar och voro mycket svåra
att få bukt med. På ett ställe fanns det förr tre
sådana mylingar, hvilka brukade dansa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
