Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Lule Norrälf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligt fjällandskap – en och annan fjällblomma visar
sig också – fram till turisthyddan och fallet, hvars
dån länge stått som ett doft eko från den djupa
bergskrefva, där den hvita forsälfven rinner.
Jag har erbjudit mig som vägvisare den bekvämaste
vägen, men denna är icke här liktydig med den
vackraste. Denna senare väg, som jag också vandrat,
går från Liggastranden öfver till skogstorpen på östra
sidan älfven samt leder därifrån vidare förbi några
misslyckade kulturer af sibiriskt lärkträd (som vill
ha djup, bördig jord) upp till toppen på Ananasse,
därifrån man ser all världens härlighet. Under
rasten där uppe, medan fjällvindarna svalka ens
svettiga lekamen, skådar man ut öfver den stora,
vida vildmarken, där ingen människoboning tecknar in
sig i det ensliga, storartade landskapet. Djupa gröna
skogar, bruna myrar, blå sjöar och en krithvit älf –
här piskas vattnet till lysande skum i katarakterna
mellan de tvärbranta klippstränderna. Harsprånget
och de båda Porjusfallen hänga som hvita refvor genom
det stämningsfulla ödelandet med dess outsägligt och
obeskrifbart härliga dagrar. I fonden Stor Lule (Stora
Lule vatten), glimmande i sol, och ändå längre bort
de höga fjällen, som förtona i hvitblå dis bland
skyarna.
Harsprånget har blifvit skildradt många gånger
förr på ett någorlunda naturtroget sätt. Här är
icke meningen att på nytt fresta det omöjliga
i att med fattiga ord söka återge dess underbara
egendomlighet. Jag fastslår endast – liksom många före
mig – att det är en häpnadsväckande naturföreteelse
inne i lappmarken. Man stannar tyst, står där på
branterna alldeles slagen, och det dröjer en god
stund innan man hinner samla sig och kan öfverskåda
taflan. Midt i älfven ligger en holme och där nedanför
ett mellan trånga, branta bergväggar instängdt
stup. Vattenflödet delar sig kring holmen och störtar
blekt, grönskimrande lodrätt ned utför klipporna i ett
fall på 30 meter. Till hvälfvande snöberg och hvitt
lödder piskas vattenforsarna, som dåna och ryta, och
yrande kaskader af skum och pärlstänk spruta som ur
en vulkan upp ur det förfärande djupet. Mot ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
