Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växlingen af storslagna bilder, som bjudas främlingen. I
de rika fiskvattnen hämtar man en god del af
den nödiga provianten, och man reser tältet på
fjällslätten bland blommorna eller vid en insjös
blanka spegel. Inga besvärligheter eller strapatser
kännas svåra i denna ljufliga höglandsluft, i dessa
härliga omgifningar, utan allting enar sig i stället
att hänrycka den lycklige, som realiserat sin längtan
att komma till fjälls.
Men myggen –
Den finns där i millioner gånger millioner, finns
där för att drifva människan ut ur det drömda
paradiset. Redan Linné anmärkte, att han gärna
ville förlikna Lappland vid paradiset, om blott
icke myggen funnits där, och det har icke blifvit
annorlunda sedan dess. Under vandringen och stundom
äfven på älfven är man omhvärfd af dessa grymma kräk,
som förbittra ens tillvaro och så betydligt minska
njutningen af allt det vackra man ser. Sätter man sig
till hvila, samlas efter hand ett grått myggmoln kring
ens hufvud, och ej ens den mest praktiska utrustning
förmår helt undan värja obehaget af de små djurens
allestädesnärvaro. Hvarken dag eller natt får nian
frid för dem, och vanan vid dem eller att man så
småningom blir »förhärdad» länder till ringa båtnad
eller glädje, ehuru nian blir relativt okänslig för
dem, sedan man väl hunnit grundligt impregneras med
giftet, som på många verkar ett gifvetvis fruktlöst
ursinne eller nervositet, på andra slöhet. Är det
en svår »myggsommar», såsom exempelvis åren 1889,
1903 och 1904 – enligt folkets mening blir det mycket
mygg, om det under en kall vår blåser öfvervägande
nordliga vindar – reduceras alltnog behaget af ens
friluftslif i betänkligaste grad. Endast i högfjället
med för västliga vindar utsatta lägen är man skäligen
förskonad för dem.
Under sådana förhållanden är, jämte våren, hösten en
synnerligen lämplig tid för resa i Lappland, om man
blott är varmt och ändamålsenligt klädd, så att man
har skydd för den stundom isande kalla fjällvinden
eller snö- och hagelbyn. Slagregn och nattfroster
hafva gjort ända på mygg och knott, myrarna ha stelnat
och grunda eller mindre vattensamlingar äro kanske
redan isbelagda. Man tar sig fram öfver allt, lider ej
af öfverflödig värme och heller icke af mygg. Dagarna
äro visserligen korta, men under slutet af augusti
till omkring midten af september håller mörkret ej
alltför tidigt inbrott. September månad kan under
gynnsamma år vara ganska varm och underbart härlig
i fjället. Det ödsliga, storstilade landskapet i
månljus är vidare af en egendomligt fantastisk verkan,
och solnedgången företer en gripande grann tafla
med sina glansiga färger öfver tinnar, kupoler och
stupande fjällsidor. Genom vildmarken ringla älfvarna
med skinande vatten, än som klara silfverfloder,
än med gyllenskimmer öfver vattrade småvågor, än
lika strömmar af utsmält, mustig metall ur fjällets
innandömen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
