Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvilka man ännu såsom bland tornabönderna kan få se
fragmenter i bruk, påtagas ännu någon gång vid något
guldbröllop där de gamla för sista gången vilja se en skymt af
ungdomsåren.
Men där finnes något som icke förändras. Hur tiderna
skifta och människoödena hvälfvas, finns där ett skånskt drag
som icke låter sig utplåna, därför att det framgår ur och
ständigt hämtar ny näring ur en landets säregenhet. Det
är den temperamentets trygghet som har sin rot i jordens
bördighet. Genom tidens jäktande och buller höres ännu
det breda skånemålets trygga skorrande. Man känner ännu
igen de kraftmedvetna laterna och det besinningsfulla lugn,
som är skåningens odödlighet. Den skånska vanan att icke
förhasta sig skördar lagrar på området för hjärnornas arbete
och kamp. Ett grundligt och oförbrylladt tänkande låter ej
sällan skåningen vinna på intelligenser som af naturen äro
rörligare.
Visserligen skall man nog också understundom känna igen
de sina på en viss själfgodhet och kanske också någon gång
på en själfviskt materialistisk hållning gentemot de ideella
krafven. Den skånska misstänksamheten torde däremot böra
mera varligt bedömas. Vi lefva nämligen i en ond värld,
och försiktighet är en sund och lifsbevarande instinkt.
Hvilka egenskaper de nu än taga med sig, så ha
skåningarna nu börjat röra på sig i enlighet med
tidsförhållandenas bud. Den idyll de genomlefvat har varit lång och
grundlig nog, men de hafva under ännu tidigare skeden icke
varit främmande för lif och rörelse. »Ett härligt land där
invånarna hafva allt utom bränsle och lugn», sade Linné.
Kände han deras öden, så menade han förvisso mera än
lugnet mot vindarna, ty det härliga landet med de många
ättehögarna har varit en tummelplats för historien. Det var
bytet som rycktes mellan nordens folk, en valplats för
striderna och ett folk som utarmades. Under främmandes
herravälde flammade hatet i herrefejder och snapphanestrider och,
ända in i det århundrade som gått, i bonderesningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
