- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1906 /
30

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

SVEN EKMAN.

plar brukar man fa hälleflundra, torsk, kolja, gråsej m. m.
Helst ser man naturligtvis att det är en långa. När en
sådan! eller en lubb kommer upp, är den vanligen mer eller
mindre liflös. På större djup är nämligen vattentrycket
betydligt, och till detta tryck har fisken tillpassat sig så, att
trycket af vätskor och gaser inuti kroppen är lika starkt som
det omgifvande vattnets. När då fisken hastigt halas upp
. till ytan, blir trycket inuti honom för starkt, han spränges,
magen tränger ut genom munnen eller gälhålan blir ut- och
invänd som en spänd blåsa, ögonen pressas ut ur sina hålor
och huden blir full af blåsor. De se då ganska medtagna

ut, de stackars
längorna, det är nog också
första gången de bita
sig i magen. Detta är
det vanliga utseendet
på fisken, när den
kommer upp, och han låter
då beskedligt hala in
sig eller gör på sin höjd
någon släng med
stjärten. En och annan kan
emellertid vara
tämligen oskadad, han
kallas då för tjuf, och mannen i fören far vara färdig att med
en järnkrok, fäst på ett träskaft, hugga tag i honom, innan
han hinner sprattla sig af kroken.

Hajen är fiskarens värsta fiende på backefisket. Den haj,
som förekommer mest, är pigghajen eller håen, som
bohuslänningarna kalla honom. Han är visserligen ej särdeles stor,
vanligen omkring 3/4 m. lång, men vållar, som sagdt, mycken
förtret. Det är ej nog med att han biter på krokarna och
sålunda går i vägen för långan, utan han gnager då också
på känsorna, så att de ej vidare kunna användas, går ofta
sin väg med kroken eller tar en bit af en långa, som fastnat.
Det är alltså ej underligt, att fiskarna äro förargade på
honom. Föga ömhjärtade, som de i allmänhet äro, ta de ofta

f

l

ROBÅTEN I ARBETE. Fot. af S. Ekman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1906/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free