Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
OSCAR VON MENTZBR.
Det vill nu synas, som om Loholms slott någon tid
innehafts af Måns Bryntesson Lilliehöök, men genom dennes
dotters giftermål med ofvannämnde Erik Abrahamssons son,
Sten Eriksson Leijonhufvud, återbördades slott och gods till
denna frejdade ätt.
Herr Sten Eriksson mottog ofta hos sig sin moders
syssling Gustaf I, sedan denne blifvit Sveriges konung,
och det berättas, att konungen här på Loholm fick se
ett exemplar af Olai Petri svenska krönika, hvilken så
förargade honom, att han ref ut flera blad och trampade
på dem. Under dessa besök upptändes konungens kärlek
till Margaretha, Svante Stures trolofvade, hvilket hade till
följd, att herr Svante fick trösta sig med system Märtha.
Efter denna tid steg Sten Leijonhufvud alltjämt i sin
konungslige svågers ynnest och erhöll den ena värdigheten
efter den andra.
Hos Erik XIV stod han till en böljan äfven lika högt
i gunst och blef friherre och riddare af St. Salvators orden
vid konungens kröning, men blef, på anstiftan af Göran
Persson, utan grund kastad i fängelse 1567. Endast den
lyckliga omständigheten, att han bar namnet Sten, hade
han att tacka för att han slapp dela sina medfångars
tragiska öde. Då konungen nämligen i sitt vansinne
befallde, att alla fångarna skulle dödas utom herr Sten,
härmed måhända menande herr Sten Banér, undsluppo båda,
men efter den dagen blef Sten Leijonhufvud icke längre
konungens man, utan slöt sig öppet till hertigarnas parti,
härtill äfven ifrigt påverkad af sin hustru, den manhaftiga
Ebba Lilliehöök.
Vid Stockholms intagande 1568 anförde Leijonhufvud en
afdelning och Pontus de la Gardie en annan af hertigarnas
soldater, hvilka på Stortorget voro nära att taga Erik till
fånga, då en af de konungen åtföljande drabanterna sprang
fram och gaf Sten Leijonhufvud en hillebardsstöt genom
lifvet, så att han strax därpå afled.
Sten Eriksson Leijonhufvud var i sitt enskilda lif en
styfnackad och hård herre, om hvilken det sades: »Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
