Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
OSCAR VON MENTZER.
1634 efterlämnande 4 söner, hvilka alla upptogo namnet
Lewenhaupt, introduceradt som nr 2 bland riddarhusets
grefliga ätter.
Äldste sonen grefve Gustaf Adolf Lewenhaupt fick på
sin lott Gräfsnäs jämte en del andra gods — men slottet
var vid denna tid i föga beboeligt skick.
Medan farbrodern Sten Axelsson innehade godset,
inträffade nämligen det danska infallet under Christian IV
1612, hvarför en hel del i trakten boende adelsmän hade,
i förlitande på Gräfsnäs starka vallar, tagit sin tillflykt dit
med alla sina dyrbarheter. Då emellertid slottsherren icke
kunde påräkna någon hjälp af folket, som var förbittradt
på honom, flydde han och hans grefvinna, född
Mander-scheid, så fort den danska hären nalkades, och efter en kort
belägring intogs också slottet, som i grund utplundrades, och
alla därvarande adelsmän nedhöggos.
Vid detta tillfälle berättas det, att danskarna skulle
an-vändt Erska kyrka som stall och medtagit kyrkklockan,
då de aftågade därifrån. Men traktens allmogemän skulle
skyndat den danska styrkan i förväg och uppsågat isen i
deras väg öfver Vanderyds vatten, så att de alla
»ömke-ligen omkommo», tagande klockan med sig i djupet — och
enligt sägnen skulle Kobergs fiskare än i dag kunna se
densamma vid riktigt klart och stilla väder. Dessutom
härjades slottet, samma år som Johan Casimir dog, af en
eldsvåda, hvarför det nu, då sonen Gustaf Adolf blef ägare af
detsamma, var i behof af en grundlig reparation.
Härmed fick dock nog anstå tills krigsåren voro öfver,
ty grefve Gustaf Adolf var krigare och hela hans tid togs
hårdt i anspråk under de långa tyska och ryska fälttågen.
Bland annat kommenderade han det Torstenssonska
regementet i slaget vid Leipzig, där han erhöll 17 sår, så att
han blef liggande bland de döda på valplatsen och med
»litet lif upptagen». Han var eljest en lika lycklig som
djärf anförare och tvang såsom öfverbefälhafvare i Finland
ryssarna att draga sig tillbaka från Kexholm och Nyen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
