Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALMAGENS BY OCH FJÅLLNÄS.
129
tern, spelar naturligen tillgången på bränsle en mycket stor
roll. Inköp och uppforsling af gran- och tallved från de lägre
belägna delarna af Tännäs’ socken ha visserligen före skiftet
ibland förekommit, men hemtraktens fjällbjörkar fl nog
vidkännas en hård beskattning, endast i ringa mån minskad
genom någon bränntorfsberedning. När man besinnar mot
hvilka svårigheter trädvegetationen i detta karga klimat har
att kämpa: frosten, som på en natt ödelägger björkarnas unga
löfskrud, den tyngande snön, som skoningslöst nedbryter
grenarna och sönderfläker själfva stammarna, fjällstormarna, som
på sina håll icke tillåta trädkronorna att stiga upp öfver en
viss gräns, utan tvinga träden att antaga förkrympta former,
och ej minst betandet, som hindrar återväxten och stympar
de unga plantorna, när man besinnar allt detta, väckas
farhågor för att under tidernas gång björkskogslundarna icke
skola mäkta uthärda naturkrafternas och kulturens samfallda
anlopp, utan småningom förvandlas till fjällhedar, där
dvärgbjörken kryper efter marken och endast gråvidet vågar höja
o
sig till trots af väder och vind. A andra sidan kan man icke
undgå att förvånas öfver de långa och frodiga skott, björkens
grenar skjuta här uppe, och ortbefolkningen synes icke frukta
nyssnämnda katastrof. Ett torde dock vara visst: i själfva
trädgränsregionen far människan fara varligt fram, därest
sänkandet af gränsen skall undvikas. Ty där äro öfriga
förstörande krafter intensivast. Ofvanför den egentliga trädmuren,
som i skydd kanske af några kullar bjuder fjällstormarna
spetsen, stå här och hvar enstaka utposter, hvilkas vresiga
utseende och knotiga former vittna om den svåra kampen
för tillvaron. Men dessa utposter synas ej vara förkämpar
för en invasion å fjällvegetationens område, utan likna mera
vakter, kvarlämnade vid återtåget. Deras heroiska strid är
förgäfves; och då en yngre generation ej fylkas kring dem,
blir deras död inseglet på omarkens seger.
Det antyddes nyss, att betandet ej var den minst farliga
fienden för trädvegetationens framtid i dessa trakter. Man
skall också vid ströftåg i trädgränsregionen lätt finna, att i
allmänhet endast de björkplantor, som gömmas i enriset eller
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1906. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
