Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
PER STOLPE.
från det pittoreskt täcka till det sublimt storartade, och alla
dessa skiftningar äro i själfva verket intet annat än uttrycken
för berggrundens varierande beskaffenhet.
Jag sade, att Dal sedan länge är berömdt för naturskönhet,
men det vore kanske riktigare att säga, att det för länge
sedan var berömdt. I den äldre turistlitteraturen
behandlades nämligen detta landskap icke så sällan, och dåförtiden
var Dalslands kanal en omtyckt turistled. Men det har gått
med Dal liksom med så många andra af denna världens
storheter, det har fallit i glömska, och nuförtiden »torde
Dal höra till våra minst besökta landskap» (S. T. F:s
resehandbok Götaland). Detta visar sig äfven däraf att det är
jämnt 10 år sedan Dalsland var föremål för någon skildring
i denna årsskrift. Under en färd på Dal i somras med
understöd af Svenska Turistföreningen blef jag dock öfvertygad
om att detta landskap är mera än de flesta andra trakter
förtjänt att besökas af turister i allmänhet och
naturmänniskor i synnerhet. Skulle jag lyckas bibringa någon af mina
läsare samma åsikt, så hade jag nått mitt mål.
De flesta, som besöka Dalsland, komma väl med
Bergs-lagsbanan öfver öxnered, strax v. om Vänersborg. Åt
detta håll visar Dal sin minst fördelaktiga sida, Dalboslätten,
som sträcker sig härifrån omkr. 4 mil långt upp till
Melle-rud. Denna slättbygd är visserligen landskapets bördigaste
samt därför tidigast och tätast befolkade del, men också
den minst tilltalande för ögat. Trakten är nämligen en föga
kuperad lerslätt, till största delen uppodlad, och blott några
spridda träddungar bilda små afbrott i åkermarkens
enformighet. Snart visar sig dock vid västra horisonten en
blånande strimma som en första aning om det egentliga Dal.
Det är den höjdsträckning, som på kartor och i böcker
kallas Kroppefjäll, ett namn, som dock är föga kändt i
orten, där man i stället har flera namn för de olika delarna
af detta »ijäll», såsom Kappebofjället, Lianefjället m. fl. Om
vi sedan från Mellerud följa dalslandsbanan, som öfver
Kornsö leder in i Norge, komma vi fjället närmare in på
lifvet. Det visar sig då, att gränsen mellan fjället och slätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
