Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTIDENS KUNGAÖ. 165
rader stå ekarna raka som spjut högt upp till löfverket, som
spänner sitt skuggifvande gröna hvalf öfver den förtrollande
pelarsalen. Mellan trädraderna gå linjalraka vägar och stigar,
som tona hän i ett grönblått perspektiv längst bort, där
skogen slutar. Men skiner solen öfver skogen, då tindrar
löfhvalfvet i gyllengröna reflexer och belysningen, som bildas
mellan stammarna, är hänförande. Stammarna bli än röda,
an blå, än lysa de som guld, än förtona de sig i obestämd
lila, allteftersom ljusfloden silar genom löfmassorna eller
flik-vis stänges af förbiilande molntappar.
PARTI AF EKSKOGEN PÅ VISINGSÖ. Fot. af Hedda Ekman.
Men res dit om våren, res dit en pingst, då hela Visingsö
är en enda trädgård af blommande körsbärsträd. Då håller
trasten konsert. Då tonar hela ekskogen af tusen klockljud,
strömmande ur små darrande strupar. Gå in i ekskogen, då
solen just ämnar dala bakom Västergyllens blåa höj dkam mar,
och du glömmer det aldrig! Du glömmer aldrig fågelsången
i ekskogen, du tycker dig höra naturens hjärta slå, du tycker
,dig vara långt nere i söderns länder, och om du då får se ett
fasanpar komma löpande på marken eller på korta, runda
vingar flyga under löfhvalfvet, då är du viss på, att du icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
