Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTIDENS KUNGAÖ.
179
den mäktige folkungajarlen, hafva dvalts mellan dess historiska
murar. Här var det ock som Magnus utandades sin sista
suck den 18 december 1290, älskad och aktad öfver allt Svea
rike. En sten, som för eftervärlden skulle berätta denna
händelse, lät gref Per resa öfver ruinen. Den står ännu kvar,
ehuru den sedan dess flera gånger blifvit flyttad längre in
för att icke dragas ned i djupet af Vätterns outtröttliga vågor,
som helt snart skola hafva utplånat den sista lämningen af
Svea rikes en gång mäktiga kungasäte.
* *
*
Men lämnom dessa minnen. Låt oss styra kosan norrut,
längs stora midtelvägen till Kumlaby. Ett par stora stenar,
stående alldeles intill vägen, passera vi då. Den ena, som
restes under kung Karl XV:s tid, bär inskriptionen: »Midt
på ön, C. XV. Öns hela längd 48,320 fot 1863.» På den
andra stenen, som ligger ett stycke härifrån, står skrifvet:
»Petrus Brahe, comes. Mitt på landet 1673.»
Kumlaby kyrka, som numera står öde, ehuru väl bevarad,
anses byggd på 11 oo-talet och är sålunda en bland de äldsta
i vårt land. Templet är romanskt, ganska litet och har
invändigt varit prydt med groteska, tämligen konstlösa
målningar på väggar och hvalf. Dessa målningar äro numera
till stor del bragta i dagen. Från kyrkans af huggna torn
har man en vid utsikt öfver öns norra del, som är nästan
skoglös och täckt af åkrar. Längst norrut begränsas synfältet
af det blånande Omberg, som simmar på Vätterns horisont.
Ej långt från öns norra udde, på västra kusten blott några
hundra meter från stranden, ligger ute i vattnet en stor sten,
hvilken vid sig binder ännu ett gammalt minne bland de
många på denna sagoomflutna ö. Det är Borga slott eller
Borga stenar. Stenen låg fordomtima midt på borggården,
säges det, till ett befäst slott. Här var det som den konungen
bodde, som kallade Gilbertil att gräfva i ön. Sagan om Vise och
Vätte torde ock här kunna få en anknytningspunkt med historien.
Då traditionen med sådan bestämdhet förmäler, att här
legat en borg, är det väl antagligt, att den äger någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:04 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1906/0237.html
