Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på insidan och kan skada det andra benet. Den måste
bort. Men utan verktyg? Vi bända den bort. Fast hästen
är nervös, få vi dock upp bakbenet, och efter några
misslyckade försök lossnar biten, om också ett stycke af hofven
följer med. Det kan ej hjälpas.
Så sätta vi åter i gång. Jag måste nu leda min häst öfver de steniga styckena, på de sumpiga åter sitter jag upp, ty där går hästen lugnare med ryttare på sig, än ledd vid handen.
Vi ha emellertid, innan skon tappades, gjort en timmes halt i en liten gård, Ulfsjön, och erhållit ny förare.
Marken är allt fortfarande enahanda. Då tycker jag mig
märka, att vår förare går något osäkert fram. Han väljer en
riktning, ändrar den, tager en annan, ber oss vänta, går
själf förut — så ger han oss tecken hvar vi skola fram.
En aning säger mig, att han icke är vuxen sin uppgift, ty
att föra hästar och ryttare fram genom dylik kärrmark, det
kräfver mer än att blott nödtorfteligen själf taga sig fram
på densamma. Jag delgifver dock icke mina kamrater mina
tankar, men anar, att de själfva känna detsamma.
Hettan är tryckande, tunga moln draga sig småningom
tillsammans öfver oss. Vi höra åskan mullra i fjärran och
påskynda så vidt möjligt vår färd. Så ljungar en blixt helt
nära, åtföljd af en väldig skräll och stora droppar börja falla.
Då skymtar dock ändtligen en liten förfallen gård,
Kräkelbäcken. En gångstig uppför en gräsbevuxen sluttning, och
vi äro framme. Vi hinna med knapp nöd komma i skydd,
förrän ovädret med all makt bryter löst och ett väldigt
slagregn faller.
Gården var tom, folket ute på arbete. Vår förare
tycktes emellertid känna sig rätt väl hemmastadd på platsen och
genomsökte gårdens gömslen för att uppbringa en hästsko.
Under tiden kom gårdsfolket tillstädes. Då både hästarna
och vi till följd af den svåra väg vi tillryggalagt voro
åtskilligt medtagna och vi ännu endast kommit halfvägs till
Älfdalen, var det vår afsikt att taga nattkvarter här, men
en blick in i de osnygga boningsrummen omöjliggjorde hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
