Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommar tillåter sig endast undantagsvis denna extravagans — men af unionspolitik och krigsrykten. Det började för resten redan sent i går kväll: bäst vi sutto på det idylliska Källtorps balkong och njöto af den drömmande, fast något svala högsommarnatten, hördes truppers tramp och sång från den närliggande landsvägen. »Lif och blod för Sveriges ära» ljöd det ur flera hundra unga krigarbröst — militär från Frösö läger som med extra nattåg sändes ut på gränsbevakning. Det kändes underligt att just nu dra till fjälls — afstänga sig från nästan all gemenskap med den värld, där man läser tidningar hvaije dag och, nuförtiden, extranummer med sensationella meddelanden åtminstone hvar tredje.
Innan jag nästa gång far post — hvad skall väl ha tilldragit sig ute i världen? Skall Ryssland vara tillintetgjordt af Japan — eller af sina egna inre samhällssjukdomar? Skall kriget mellan Sverige och Norge, denna hemska mardröm, som spökar i så många hjärnor här uppe, kanske ha blifvit verklighet? I sanning — bäst är det då, när man i alla fall ej tillhör något uppbåd, att vandra bort till de stora, tysta vidderna, till de af all själens läkedom och frid ångande och susande fjäll dalarna, till ensamhet och ovetenhet! »Människan är god, men människorna äro onda.»
Emellertid — på tåget talades icke om något annat än kriget, unionsupplösningen, norrmännen. Det var icke lätt att slippa ifrån ämnet: vid alla stationer, alla järnvägsbroar vimlade det af uniformer, och gråhvita soldattält stucko ofta oförmodadt upp ur den låga skogen längs banan. Mina tankar tröttnade dock till sist på att surra som instängda fönsterflugor mot de politiska spörsmålens ogenomträngliga — och för öfrigt allt annat än genomskinliga — glasrutor; de flngo andra, mera välkända och lysande medelpunkter för sin ringdans, när — bortom Undersåker—Åreskutan plötsligt lyfte sig öfver skogarna och stod där, väldig, snöfläckig, som en flammande blå vision i solljuset.
Aldrig ser jag denna syn utan att känna som en elektrisk stöt genom hela mitt väsen. Fjällsommarstämningen, den ljusa, starka, obeskrifliga, skalf ett ögonblick genom bröst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
