Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
P. BURCHARDT.
tält samt fotografera dem, hvilket gaf osökt anledning till
en mycket välkommen hvilostund såväl för oss som icke
mindre för den lilla präktiga hästen, hvilken redan visat sig
fiillt värd det goda vitsord, kommunalordföranden gifvit
honom. Det är minsann ingen lätt sak att arbeta sig uppför
ett brant, stenigt fjäll med en kärra, som först är lastad med
en släde och så med ytterligare omkring 120 kg. bagage.
Slutligen hade vi uppnått den högsta punkten, och för
våra blickar utbredde sig nu en storartad utsikt, dels öfver
den nyss tillryggalagda dalgången, omgifven af snötäckta
fjäll, dels framåt mot svenska sidan. Åt detta senare håll
sträckte sig nämligen det mest majestätiska fjällandskap, man
gärna kan tänka sig, utan någon annan vegetation än
moss-bälten, som här och hvar afbröto de stora snöfälten,
hvar-igenom landskapet fick mera omväxling. Jakob påstod, att
vi från denna fjälltopp skulle kunna se den fjällstuga, som
norska staten uppbyggt som skydd för alla, hvilka om
vintern bruka köra öfver fjället till MosjÖn för att hämta
lifs-medel, hvilket blir mycket billigare för dem, som ha
när-* mare dit än till en svensk järnvägsstation. Denna fjällstuga
var också vårt första mål. Det dröjde icke länge, förrän vi
kommo till den första fjällbäcken, hvilken flöt genom en
trång dalgång med branta sluttningar och var nästan fullständigt
igensnöad. Endast här och hvar syntes stora hål, genom
hvilka vi hörde bruset från den nere i dalens bottfen
frambrusande bäcken. Här voro goda råd dyra, ty bar icke skaren
mellan de stora hålen, var det ju redan här omöjligt att
komma fram med häst, oaktadt vi medförde »truer», ett slags
snöskor för hästar, som göra att fotens yta blir större. Det
gick emellertid öfver förväntan bra såväl för oss som för
hästen, ehuru denne en gång sjönk ned med frambenen.
Då vi kommit öfver bäcken, uppdök plötsligt en stor
renoxe bakom en snödrifva. Han stod alldeles stilla och stirrade
på oss och undrade säkert hvad vi hade här uppe på fjället
att göra. Sedan följde han efter oss på ett visst reserverad t
afstånd, i det han stannade för hvar gång vi gjorde ett
uppehåll. Då vi hunnit ett par km. längre fram, träffade vi på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
