Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MOSJÖN TILL VILHELMINA. 2*] 5
tung börda för en häst, och då Olof Daniel visserligen
medförde två hästar men blott en klöfjesadel, så måste Edvard
och Jakob i alla falla följa med till Klimpen. Vi hade med
oss nycklar till stugan, hvilka vi skulle aflämna i Klimpen.
Stugan bestod af två våningar och var så inredd, att undre
våningen innehöll ett varmt, präktigt stall och en stor
vedbod, under det att vindsvåningen var inredd med icke mindre
än fyra dubbla, väggfasta sängplatser på hvar sida med
halmmadrasser och dito hufvudkuddar samt farskinnsfallar.
Naturligtvis fanns där också en stor öppen spis samt dessutom
ett stort bord med bänkar omkring. Här togo vi nu för
första gången upp vår matsäck, och som klockan hunnit bli
två på middagen, smakade maten förträffligt. Solen brände
så varmt, att vi ansågo det klokast att icke bryta upp förrän
vid sextiden. Karlarna funno sängplatserna alltför frestande
för att kunna mostå dem, men engelsmännen och jag trodde,
att vi möjligen skulle kunna fa en del ovälkomna
sängkamrater, hvarför vi föredrogo att lägga oss på golfvet. Vi fingo
oss detta oaktadt ett par timmars riktigt god sömn. Vid
femtiden blefvo vi bjudna på en riktigt god kaffetår, som
Hedlund hade passat på att koka åt oss som styrkedryck
före affarden, och det smakade alldeles förträffligt.
Sedan vi spänt en af de lösa hästarna för kärran, så att
den lilla röda skulle fa hvila sig litet, bröto vi upp. Nu
visade det sig emellertid, att den nya hästen hade mycket
svårt för att draga kärran. Saken var nämligen den, att
han aldrig förr hade varit spänd för ett åkdon med hjul, ty
den plats, från hvilken han kom, låg på 120 km:s afstånd
från någon körväg och inkörseln af gårdens gröda skedde
med släde. Vår väg — om den kan kallas så — gick nu
uppåt en starkt sluttande skåra mellan två fjäll, alltemellanåt
afbruten af små mer eller mindre sanka myrar. I en af
dessa gick hästen ned sig ända till buken, så att vi måste
spänna ifrån för att kunna få honom loss. Men då hästen
på denna korta sträcka redan blifvit alldeles svettig af
ansträngning och troligen äfven af oro, spändes den lilla röda
åter för kärran, och några af de lättare sakerna lades på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
