Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNAMO.
295
annan. På den öfrige delen af kroppen ser man flera springor
eller ristningar, som tyckas vara kvarlämningar efter runor.
Bland dem kan man mer och mindre tydligen åtskilja Frey,
Ur, Kaun, Naud, Tyr, Laugur och Madur. Dessa runor
äro på åtskilliga ställen af ormen kringspridde, de mäste äro
otydlige, och man kan aldeles icke lägga samman någon
enda stafvelse. Äfven äro de urhålkningar, hvilka skilja
ormens kropp från det öfriga berget, på många ställen förslitne
eller igenvuxne och merendels osynlige. Man finner således,
at denne minnesvård är ganska otydlig, men därför icke
obetydlig».
En riktig uppfattning uttalades först af den svenske
forn-forskaren Brocman 1762 och därefter af den kände
kringvandrande skarpsynte antikvarien M, F. Arendt i början af
1800-talet. De ansågo, att alla dessa, som man förut trott, mystiska
tecken icke voro något annat än naturens lek, naturliga
sprickor i bergarten. Denna nyktra och korrekta uppfattning
gillades tydligen icke af Videnskabernes Selskab i
Köpenhamn, ty år 1833 afsändes därifrån en vetenskaplig kommitté,
bestående af 4 medlemmar, för att företaga en definitiv,
noggrann undersökning af Runamo. Dessa kommittémedlemmar
voro professorerna Finn Magnu sen, Chr. Molbeck och G.
Forch-hatnmer, den sistnämnde som geognost och mineralog. Den
fjärde medlemmen var landskapsmålaren F. Ckristensen.
När de fyra kommitterade anländt till Runamo, läto de
först företaga en omsorgsfull bortrensning af jord, lafvar och
grästorf och företogo under tiden en utflykt till en annan
klipphäll i närheten, kallad Maklamo, där en likadan gång
af mörk bergart med sprickor och figurer genomsätter
urberget. Dessa ansågos emellertid af de fyra herrarna endast
som en naturprodukt. De återvände sedan till Runamo för
att pröfva sin skarpsinnighet på trappgången därstädes.
Professor Forchhammer gick en medelväg mellan de förut uttalade
meningarna och antog, att det fanns tvenne slags linjer i
trappgången, några naturliga sprickor helt enkelt, men andra
af så säreget slag, att »de otvifvelaktigt äro en
konstprodukt, sannolikt runor». Finn Magnusen däremot häfdade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
