Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
OSCAR A. HAGBERG.
Turistångaren Karl XV har visserligen ingen
restaurang, men jag lyckades uppdrifva fint amerikanskt fläsk,
bröd och kaffe ombord, och det smakade storartadt.
Då jag gör mitt inträde i Aijepluog, hör jag skott. Det
var en Albionsson som målsköt. Hade kommit för både fiske
och i hopp att få jaga björn. Ville gifva hvad som helst
för att få skjuta en nalle. — Han skulle följt med mig,
så hade han fått se en.
I Bjäckas tog jag den största laxöring som någonsin
förunnats mig. Vikt 574 kilo. Med spö. — Lyckligtvis
fick jag honom fort från forshufvudet i spakt vatten. Hade
han rusat nedåt, hade han dragit oss utför fallet, slitit eller
tvingat mig att kapa linan.
En timmes arbete hade jag, innan jag fick honom i
båten. Först sprang han 30—–;o meter åt olika håll, så
att det gnisslade i rullen; men då detta ej ledde,till önskadt
resultat, ställde han sig på hufvudet, piskande med stjärten,
och snodde argt rundt båten likt en karusell. Jag fruktade
hela tiden, att det där viftandet med finalen betydde: farväl.
Ändtligen kom han närmare ytan och gaffades. — Stolta,
sköna ögonblick!
En sådan fisk går norrut under namn af lax, ehuru
han är en trutta och ingen salar. Det tyckes vara
stor-leken som är den bestämmande. Ar den öfver ett kilo,
så heter det ej längre laxöre. För öfrigt användas där
uppe olika, rätt vilseledande benämningar på öringen, som
än kallas börting, än röding, lax och stenbit. Det tyska
ordet forell hörde jag ej. Det komiska är, att en del godt
folk tror, att forell och laxöre äro olika fiskar. Skillnaden
är den, att det ena är tyska och det andra svenska.
Med dagens fångst i en säck på ryggen, men med
den stora öringen i handen, så att alla skulle kunna beundra
honom och hans banemän, mest de senare, tågade vi genom
kyrkbyn. Engelsmannen fotograferade oss och beklagade,
att där ej fanns tillfälle att taga ett gipsaftryck af den
vackra fisken. Han menade, att jag då skulle kunnat ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
