Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
O. WÅGMAN.
49, men »gamle kammaijunkaren» lät »göra» de tre felande.
Få vi gubben vid årorna riktigt i farten, börjar han kanske
förtälja om den unge bonden i Rakstorp, som en
söndagsmorgon gick till hagen att hämta in sin häst och fann en
stor, vacker kvinna sittande naken på en sten; han förstod, att
hon var en jättekvinna, slog omkring henne sin rock, förde
henne hem och tog henne till hustru, hvarefter han hastigt
blef välmående och rik. Men med tiden blef han alltmera
hård mot hustrun och slog henne ofta; hon å sin sida fördrog
det tåligt, om än med sorg. Skulle så en dag bonden sko
sin häst, och hustrun höll hästfoten, men skon ville ej passa;
mannen utbröt då häftigt: »Aldrig blir något bra, då du är
med, trollpacka», hvartill hustrun saktmodigt genmälte, att
»svårigheten var lätt hjälpt, skon skulle nog bli lagom»,
hvarpå hon med blotta händerna böjde den till passande form.
Den häpne mannen sporde nu, huru hustrun kunnat tålmodig
bära hans misshandlingar, då hon var så stark, och hvarför
hon ej slagit igen, hvartill hustrun svarade de märkliga orden:
»Därtill gaf prästen mig ej löfte, när han läste brudvigseln
öfver oss.» — Måhända kommer talet på de många skatter,
som i Ydre finnas fördolda i jorden och bevakas af drakar
samt andra odjur; vi fa då veta, att åtskilliga personer
försökt och varit nära att tillägna sig de gömda ägodelarna, men
alltid misslyckats på grund af det lika bedröfliga som allmänna
mänskliga lytet, som heter oförmåga att hålla mun —
absolut tystnad är nämligen ett oeftergifligt villkor för ett lyckligt
resultat vid affärer med de underjordiska makterna —; till
och med radikalmedlet att täppa munnen till med en
beck-lapp har misslyckats, som en ydretorpare fick erfara. Redan
hade man kistan med det röda guld öfver jord, då han, hvars
talförhet man velat hindra med becklappen, utropade: »Nu
föll lappen!», och skatten försvann i jorden, där den ligger
än i dag. Vår Karon har äfven att delgifva oss en hel del
nyttiga psykologiska anvisningar, lärda af förfäderna. En
karl, som bär hatten djupt i pannan, blir en god man, men
den, som bär honom högt på hufvudet, blir en tyrann i sitt
hus; om vänstra tummen vanligen ligger öfverst, när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
