Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
ERIK MODIN.
nu, hur dess spegelblanka yta är fullströdd af gula streck,
som glänsa i solskenet — det är timmerstockarna på väg
till förädlingsplatserna. Den är stolt, där den i sin svällande
famn bär en hel flottilj af ångbåtar, som förmedla
samfärdseln mellan skilda orter, från hafvet långt in i landet. Den
är stolt denna min hembygds älf. Och dock är den icke numer
densamma, som den var allenast en mansålder tillbaka eller
som den var, då jag först lärde känna och älska den, den gren
däraf, vid hvilken min barndoms lyckliga dagar framlefdes.
Då var det älfven med det rena, klara vattnet, i hvilket
laxen i väldiga härar gick upp till tusenårigt kända
lekplatser, siken vimlade i »höljor» och djup och harren stod tätt
i edor och »sträckor». Då slogo sjöfåglarna i hundratal till i
vikar och sel, och mellan dem röto forsarna i otämd kraft. . .
Nu är han blifven en industrins slaf. Forsarna bli, så
godt sig göra låter, »reglerade», kufvade, ofta ända till
oigenkännlighet, vattnet är grumladt af affall och slam från
timmer, sågar, fabriker och nipor, som rasa för vågskvalpet
undan passerande ångare. Lifvet, naturens lif, flyr undan
bullret och föroreningen, både från vattnets djup och dess
yta. Men för människorna, som bo uppe på älfvens
stränder, blir lifvet allt brådare och hetare, ju längre det lider.
Dock, lifvets former växla och måste växla. Vi kunna
icke i allo lefva fädernas lif, och naturen måste tjäna oss,
om också krafvet på dess tjänst ofta är pietetslöst och
dä.r-för hämnar sig.
Vi tala om fäderna, och tankarna falla på bygden, som
vi se i fågelperspektiv framför oss, gamla och nya odlingar,
större och mindre fält, åkrar och lägdor, hvilka alla, där <de
ligga där nere, för våra ögon te sig som ett försöksfälts små
parceller, under det att husen likna små leksakshus och
skogsdungarna mellan dem mörka skuggningar på den ljusa taflan.
Jag vill berätta något äfven om bygdens historia.
Att Multråbygdens upprinnelse går långt tillbaka i tiden,
ända ned till vikingatiden eller den yngre järnåldern, kunna
vi med största sannolikhet säga, ehuru inga skriftliga
underrättelser finnas därom. Men forntidsminnena i jorden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
