Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
ERIK MODIN.
gjorts på en grafhög i österstrinne by. Där hittades för
några tiotal år sedan en »bronsbild af Frälsaren» (krucifix)
på en grafhög med stensättning omkring. Man hade icke
vigd jord att lägga den döde i, men man ville ändå, att
denne skulle komma i åtnjutande af den korsfästes
välsignelse. Därför lade man hans bild på grafven.
Hvad vidkommer ortnamnens vittnesbörd, så finna vi detta
i namnen på socknens byar, som alla äro synliga ifrån
berget. De ligga längs älfvens stränder. Hvem som är äldst
af dem är svårt att afgöra; alla, med undantag af en
(Nylands by), förskrifva de sig säkerligen från heden ålder eller
den första början af den kristna tiden. Det säga namnen
oss. Flera af dessa äro nämligen sammansatta af ett
forn-åldrigt personnamn (antagligen den första bebyggarens eller
någon mer betydande mans bland de första åborna) och
ordet stad (= bostad, nybygge). Enligt hvad
ortnamnsforsk-ningen tydligt uppvisat, utmärka dessa s. k. stad-namn just
bebyggelser, som skett under järnåldern.
Längst i väster vid gränsen mot Sollefte, under forsen, se
vi Skedoms by. Måhända ingår i namnet det isl. ordet
skeiöy som återfinnes i åtskilliga norska gårdsnamn och
betecknar en plats där kapplöpning eller hästtäflingar ägde rum.
I den gamla byn kan du ännu höra sägner, som minna om
forna, om också icke uråldriga tider. Vi återgifva en.
Under den »stora ofreden» (Karl XII:s krig) beboddes en
af byns gårdar af en officer (’lykknant’). Han hade en
rom-ligen (ohushållsaktig) fru, såsom han, förstås, bäst kände till.
Då han så blef utkommenderad i kriget, måste han se till,
att något skulle finnas kvar af gårdens förmögenhet, om han
vände åter med lifvet. Fördenskull lade han en summa
guld-dukater, som han samlat under tidigare krigståg, i ett par
hjortläderstöflar och gräfde ned dessa någonstädes i gårdens
närhet, men ingen fick veta hvarest. Hem kom han
emellertid aldrig, och ingen har lyckats finna den gömda skatten,
fast många sökt den.
Strax hitom är Ingersta by (i namnet återfinna vi
uppenbarligen det fornsvenska mansnamnet Inger jämte det förut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
