Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
CECILIA BÅÅTH-HOLMBERG.
kulla, Gullekulla, Lindås och Lyngås, Rösan och Gatan,
Drifvekulla och Sommargården, Häckelhagen och Krokekärr
— det är den rena folkpoesin, hvartenda ett; många af dem
glänsa ju som röda astrakaner!
Ett af dessa ställen utgör ramen kring en hel modern
vikingasaga från en senare vikingatid, lika hänsynslös och
obändig som den för 1,000 år sedan och lika begifven på
»plunderage*.
Vi stå där just nu, invid Gatans gråa boningshus, i en
våning med stora fönster och små rutor. Allt är här tyst;
VV AF ONSALA. Fot. af Anna Backlund.
öde, tillbommadt, alldeles som sig bör, tycker man;
rundt-omkring stå de gamla aplarna och plommonträden mossiga
och knotiga, och risiga krusbärsbuskar växa i gräset. Vi
titta in genom fönstret och skönja en herrgårdssal för 200
år sedan med en präktig blåhvit kakelugn på fotter och på
väggen ett porträtt af en kvinna i mörk styf dräkt och hvitt
sorgdok. Anletets uttryck är barskt och sorgbundet. Det
är fru Ingela, om hvilken det heter i dikten:
— — »Hård hon är att betrakta:
en darrning går än till vår tid,
och barnen i skymningen rysa,
då Gata de måste förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
