Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7«
CECILIA BÅÅTH-HOLMBERG.
hennes man, några och tjugu år gammal, falides de
betecknande orden: »Jo, det är en karl! Han dricker inte, han
spelar inte kort, men han kan ta en tjur vid hornen!»
Att Lunden äfven har väl byggda uthus, stall och lagård,
behöfver knappast nämnas.
På bergshöjden strax bredvid, just där Anders Schale för
ett par hundra år sedan aflossade sin kanon, ser man å ena
sidan Kungsbackafjorden med Nidingens fyrtorn längst ute
och å andra Kattegat med fyrarna vid inloppet till
Göteborg.
Lyngås är naturligtvis för närvarande så att säga släktens
stamgård, och den nyssnämnde ägaren, kapten Alexander
Hulthén, är den som bragt båda egendomarna upp till deras
nuvarande mönsterskick.
Sedan början af 1600-talet ha de, som sagdt, gått inom
släkten, och gården Lyngås, sådan den står här i dag, är
i gamla tider byggd af tre Schalar; det är också virke som
duger i tiljor och plankor.
Men för ett tjugutal år sedan låg Schalarnas gamla
egendom för fäfot. Så kom den nuvarande ägaren, liksom alla
i orten landtman och sjöman på en gång och mest det
senare; nu blef han med all sin kraft nästan uteslutande det
förra. Han beslöt, att fädernas hem åter skulle höjas till
välstånd och anseende, så att det i alla tider skulle kunna
stanna i släktens ägo. Ett ihärdigt, outtröttligt
röjningsarbete började nu; ett tunnland stenig mark gjordes hvaije år
till fin åker; den vattensjuka marken täckdikades och
torrlädes; betesfälten inhägnades med nära 1,900 »famnars
sten-gärdsgård» och 53 grindar; stall och uthus byggdes nya och
ljusa, och skog planterades i stenbackarna.
Detta senare hade man då ännu icke sett på
onsalalan-det. Det väckte också otroligt löje: »plantera skog, som
godt kan komma af sig själf, om det så är vår Herres vilja!»
Vår Herre tycktes dock bra länge ha glömt de kala
onsala-backarna, tills en hans arbetare här på jorden gjorde sig
till hans redbara verktyg. Och nu står Lyngåsskogen tät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
