Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
BIRGER FAHLBORG.
Den viktigaste vattenleden i Uppland var dock den, som
följde Fyrisån och dess olika förgreningar ända in i
landskapets hjärta. Af en del dokument från 1300-talet framgår,
att de stora slätterna söder om Uppsala då ännu lågo under
vattnet, som här stod kanske 3—4 m. högre än nu, möjligen
beroendé på en konstgjord uppdämning vid Flottsund, där
Fyrisån synes hafva haft tvenne utlopp. Upp efter Säfjaån
samt dennas tillflöde Laggaån gick vidare under medeltiden
en synnerligen viktig samfardsled öfver Närtuna ned till
Bis-kopskulla utanför Vaxholm. Ej heller denna far
naturligtvis betraktas som en oafbruten vattenväg utan som ett
system af mer eller mindre lätt trafikerade åar, sjöar och träsk.
Dess stora betydelse såsom kommunikationsled framgår bland
annat däraf, att vid denna vattenväg låg den viktiga
folkmötesplatsen Mora stenar, och något längre söderut uppväxte
under medeltiden en köping, Folklandsting, som blef en så
pass farlig konkurrent till det mäktiga Sigtuna, att
sigtuna-borna upprepade gånger måste vända sig till konungen med
begäran om skydd för sina köpstadsprivilegier gentemot den
••
farliga medtäflaren. Anda in i i5:e och i6:e århundradena
synes denna farled eller åtminstone delar af densamma hafva
ägt stor betydelse för samfärdseln, såsom framgår af ñera
dombref från denna tid, där bönderna förbjödos att medelst
»tvärtäppor» afstänga densamma till men för trafiken.
För att fa en klar föreställning om den ofantliga betydelse,
som dessa gamla vattenleder en gång haft för den forna
bygdens utbredning, bör man kasta blicken på en karta öfver
t. ex. de uppländska vattenvägarnas utbredning under cien
äldre medeltiden. Man skall då finna, hurusom dessa
vattenlinjer bildade liksom bygdens pulsådror och huru särskildt
kyrkorna, brännpunkterna för den dåtida kulturbygden, nä-
tid efterspanat dessa järnringar, har man likväl ännu aldrig lyckats finna en
enda. I trots af den ifver, hvarmed ofta i bygderna förefintligheten af sådana
gamla järnringar försvaras, torde man likväl rätteligen böra hänföra dem till
sägnernas område, så mycket mer som konsten att fösta dylika järnringar i
berg först lär hafva införts i Sverige på 1600-talet. Intressant vore det
emellertid att undersöka, huru en sådan sägen kunnat uppkomma och vinna så
allmän spridning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
