Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2
SIGRID LEIJONHUFVUD.
lönen med sin landsflyktige kamrat, något som också blef
Olof Grönbergs lott.
Den nyblifne fänriken var med i Tönningen och råkade
genom kapitulationen den 6 maj 1713 i dansk fangenskap.
Jämte öfriga officerare vid regementet förlädes han till
Sön-derborg på Als, men beredde sig ganska snart tillfälle att
rymma därifrån; och om äfventyren under denna andra flykt,
hvilka släkttraditionen förgätit, föreligger en utförlig
berättelse 1 af en bland deltagarne, löjtnant Hans Jacob Munck.
Det var själfva julaftonen 1713, som de båda kamraterna
jämte tre andra officerare i en liten öppen båt gåfvo sig af
från Sönderborg. De rodde utmed kusten af Schleswig och
Holstein, allt emellanåt nödgade att söka land för storm och
att då hålla sig dolda än i en vass-stack, än i ett svinhus
för att undgå upptäckt. Under tiden plågades de till den
grad af hunger, att Olof Grönberg till slut åt upp ett stycke
fläsk, som han användt att smörja sina stöflar med. Af denna
olämpliga föda blef han dock »så illa siuk at han begynte
blekna och dåna». »Då», berättar Munck, »parsvaderade iag
hånom, att dra ut några rockar af min tobackspipa, emedan
han eliest intet bruckade röcka tobak, och när han det giorde
begynte han strax på att somna och blef så frisk igien.»
I samma lilla båt fortsatte sedan flyktingarna tvärs öfver
hafsviken vid inloppet till Lübeck och strandade slutligen vid
mecklenburgska kusten, fyra mil från Wismar. De lyckades
emellertid uppnå staden och voro nu i trygghet på svensk mark.
Från Wismar fortsatte de till Stralsund och befordrades
därifrån jämte ett fyrtiotal andra officerare öfver Rügen till
Ystad. Medan de väntade på lägenhet att komma öfver till
Sverige, hade de emellertid förtärt sin lilla matsäck, så att
de under den stormiga öfverfarden ej hade någonting att äta
på fyra dygn. Till lycka för dem skänkte en af
reskamraterna dem sin matsäck och de fingo taga skadan igen på
hans limpor, skinkor och medwurstar, något som de gjorde
så grundligt, »at», såsom Munck säger, »wi effter det målet
allena hade kunnat lefwa i 4 dygn utan mat». I Ystad
1 Denna berättelse meddelas efter A. Pihlström, anf. arb., s. 228, not 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
